Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 22:1 Jeremia 22:2 Jeremia 22:3 Jeremia 22:4 Jeremia 22:5 Jeremia 22:6 Jeremia 22:7 Jeremia 22:8 Jeremia 22:9 Jeremia 22:10 Jeremia 22:11 Jeremia 22:12 Jeremia 22:13 Jeremia 22:14 Jeremia 22:15 Jeremia 22:16 Jeremia 22:17 Jeremia 22:18 Jeremia 22:19 Jeremia 22:20 Jeremia 22:21 Jeremia 22:22 Jeremia 22:23 Jeremia 22:24 Jeremia 22:25 Jeremia 22:26 Jeremia 22:27 Jeremia 22:28 Jeremia 22:29 Jeremia 22:30



Jeremia 22:24 (SV1917) — Så sant jag lever, säger HERREN, om du, Konja, Jojakims son, Juda konung, än vore en signetring på min högra hand, så skulle jag dock rycka dig därifrån.
Direkt sammanhang
I denna vers riktar sig ordet till kung Konja, son till Jojakim och därmed till Juda konung i en tid då Herren genom profeten Jeremia förkunnar dom över Israels och Juda ledare. Budskapet upprepar och förstärker ett tidigare sätt att säga att Gud, som mäter och styr kungavälden, inte accepterar hyckleri eller självständigt upprätthållna vägar när de nakna ropen efter rättfärdighet saknas. Signetringen på högra handen fungerar som en bild av auktoritet, förbindelse och beskydd när en kung upprätthåller rättvisa och trohet mot förbundet med Gud. Här säger Gud istället att även en så nära symbol som signetringen inte kan rädda den orättfärdige från domen.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten betonar Guds suveränitet och helighet: ingen yttre symbolik eller hög ställning kan hindra hans rättvisa dom. Gud ser till hjärtats trohet gentemot hans budskap och samhällens rättvisa; när ledarna för deras kungadöme vänder ryggen åt Guds vilja, utlöses hans dom. Samtidigt framträder hans nåd i att varna och kalla till omvändelse innan domen fullbordas.
Viktiga ord och bilder
Relaterade passager
• Jeremia 22:3–5 betonar uppmaningen till rättfärdig hantering av deras lands friheter, med betoning på rättfärdiga handlingar. Om ledarna följer rättvisa kommer nationens förbarmande.
• Jeremia 21:12 och 25:29 upprepar centrala teman om Guds ord som kritik mot orättvisor i tjänarnas och kungarnas ledning.
• Psalm 75:7 visar att Gud är den som höjer eller sänker kungar, inte deras egna maktsymboler; detta samspelar med Jeremia 22:s budskap om gudomlig auktoritet över mänsklig ära.
Tidens ungdom – hur texten riktar sig till nutiden
Texten uppmanar dagens ledare att väga sina handlingars rättfärdighet över symbolisk makt. Vår tro är inte beroende av yttre tecken eller titulaturer utan av ett liv i lydnad mot Guds vilja och omsorg om rättvisa och fattiga. Om man försöker gömma sig bakom ära eller äkthet utan inre tro och rättfärdig handling, står man inför samma risk som Konja: att domen tillfogas trots yttre symboler.
Kort sammanfattning i praktisk tillämpning
Korsreferenser och korta förklaringar
Korsreferensarbetet visar att Guds ord inte är beroende av kunglig status. Tänk på: