Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 22:1 Jeremia 22:2 Jeremia 22:3 Jeremia 22:4 Jeremia 22:5 Jeremia 22:6 Jeremia 22:7 Jeremia 22:8 Jeremia 22:9 Jeremia 22:10 Jeremia 22:11 Jeremia 22:12 Jeremia 22:13 Jeremia 22:14 Jeremia 22:15 Jeremia 22:16 Jeremia 22:17 Jeremia 22:18 Jeremia 22:19 Jeremia 22:20 Jeremia 22:21 Jeremia 22:22 Jeremia 22:23 Jeremia 22:24 Jeremia 22:25 Jeremia 22:26 Jeremia 22:27 Jeremia 22:28 Jeremia 22:29 Jeremia 22:30



Jeremia 22:20 (SV1917) – Förklaring i sammanhanget
I Jeremia 22 innehåller profeten ett domsbudskap mot konungarna i Juda och deras styre. Vers 20 uppmanar till en röst som ropar från stoderna Libanon, Basan och Abarim – berg och regioner norr och öster om staden – där kungens allierade och vänner ofta sägs ha funnits. Budskapet är inte en uppmaning till exempel eller frihet, utan en moraliskt högst allvarlig anmärkning: Juda kungens politik och hans alliansbyggande har lett folket bort från Gud och in i vrede. När hämnden kommer och älskarna blir krossade, blir ropet avskuret i tomhet. Det är en bild på sociala och politiska skenskydd som snart visar sig vara flyktiga och förstörande.
Central betydelse
Texten riktar en kraftig varning mot tron på yttre allianser och jordiska förstärkningar när dessa ersätter lydnad och trohet mot Gud. De nämnda platserna symboliserar rikedom, makt och vänskap som folket litade på, men som i Guds dom inte består. Ordet rop var ett uttryck för brådskande åkallan och förkunnar att även de starka allianserna inte kan rädda när Gud kräver sanning och rättfärdighet.
Tre centrala teman
Närliggande korsreferenser
- Jeremia 7:4–11: Betonar att förlita sig på tempelrättfärd eller yttre religiositet utan rättfärdighet är tomt.
- Jesaja 31:1: Varning mot att söka stöd genom politiska allianser istället för att söka Gud.
- 2 Krön. 28:22–23: Kung Ahaz:s rädsla leder till ännu starkare fredsallianser som ändå inte räddar.
Praktisk tillämpning
Budskapet påminner om vår tids frestelse att känna oss trygga i makt, överflöd eller politiska allianser. Äkthet i tron innebär lydnad mot Guds ord och omsorg om sanning och rättvisa i vardagen. När vi får stöd och trygghet tyglar det inte vår tro eller vår kärlek till Gud.
Kort avslutning
I Jeremia 22:20 varnar Gud för att förrädiska “älskare” inte kan rädda när domen kommer. Budskapet uppmanar till uppriktighet inför Gud och trohet i livet, inte tillpassning till världens säkerhetsnät.
Observerade citat från äldre kommentatorer (public domain): Matthew Henry fördjupar hur denna text avslöjar falsk trygghet i mänsklig politik; Albert Barnes poängterar att ropet från olika platser visar på universell rättfärdighetsskygghet, och Adam Clarke betonar hur Gud använder naturens symboler för att illustrera avlägsnande från rättfärdighet.