Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Romarbrevet 11:1 Romarbrevet 11:2 Romarbrevet 11:3 Romarbrevet 11:4 Romarbrevet 11:5 Romarbrevet 11:6 Romarbrevet 11:7 Romarbrevet 11:8 Romarbrevet 11:9 Romarbrevet 11:10 Romarbrevet 11:11 Romarbrevet 11:12 Romarbrevet 11:13 Romarbrevet 11:14 Romarbrevet 11:15 Romarbrevet 11:16 Romarbrevet 11:17 Romarbrevet 11:18 Romarbrevet 11:19 Romarbrevet 11:20 Romarbrevet 11:21 Romarbrevet 11:22 Romarbrevet 11:23 Romarbrevet 11:24 Romarbrevet 11:25 Romarbrevet 11:26 Romarbrevet 11:27 Romarbrevet 11:28 Romarbrevet 11:29 Romarbrevet 11:30 Romarbrevet 11:31 Romarbrevet 11:32 Romarbrevet 11:33 Romarbrevet 11:34 Romarbrevet 11:35 Romarbrevet 11:36



Romarbrevet 11:35 (SV1917) – »Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?«
Omedelbara sammanhang – Denna vers avslutar ett långt argument där Paulus behandlar Guds allmakt och människans relation till den nåd han ger. Föregående verser visar hur Guds planer för Israel och hedningarna vävs samman, och hur gudomlig nåd inte låter sig köpas eller förtjänas av mänskliga ansträngningar. Författaren utmanar den mänskliga tendensen att kräva eller jämka med Gud genom egna meriter.
Vad texten lär om Gud och tro
Texten pekar på Guds suveränitet och oåterkalleliga givmildhet. Allt som har givits kommer från Guds fria nåd, och ingen kan lägga krav på honom som om han vore skyldig någon. Det är ett uttryck för ödmjuk tillförsikt: Guds väldiga givande och hans rätt att kräva ingenting i gengäld, eftersom allt redan är hans gåvor. Denna vers understryker att rättfärdiggörelsens och kallelserns grund inte är våra förtjänster, utan Guds nåd och hans beslut.
Viktiga ord och bilder
Relaterade texter (cross-references) och kort förklaringar
Historisk kommentareröversikt (sammanfattat)
Matthew Henry betonar att ingen kan krama Gud i skuld; all vår förtjänst skulle innebära att Gud är skyldig. Albert Barnes påminner om att denna retorik avvisar båda ytterligheter – förrakt mot Guds nåd och överdriven stolthet i egen rättfärdighet. Adam Clarke framhäver att Paulus här pekar på Guds fria beslut och hans ovillkorliga nåd utan att låta sig påverkas av människors merit eller korståg.
Praktisk tillämpning för nutiden
I vardagen uppmanar texten till ödmjukhet inför Gud. Ingen bör känna sig förmer eller förtjänt av vad Gud ger. Genom din tro och din tjänst finnas en tacksamhet som inte räknar belöningar, utan gläds i Guds fria nåd. Följden blir en livsstil som överlämnar kontrollen till Gud och lever i tacksamhet för varje ögonblick av hans godhet.