Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Lukas 20:1 Lukas 20:2 Lukas 20:3 Lukas 20:4 Lukas 20:5 Lukas 20:6 Lukas 20:7 Lukas 20:8 Lukas 20:9 Lukas 20:10 Lukas 20:11 Lukas 20:12 Lukas 20:13 Lukas 20:14 Lukas 20:15 Lukas 20:16 Lukas 20:17 Lukas 20:18 Lukas 20:19 Lukas 20:20 Lukas 20:21 Lukas 20:22 Lukas 20:23 Lukas 20:24 Lukas 20:25 Lukas 20:26 Lukas 20:27 Lukas 20:28 Lukas 20:29 Lukas 20:30 Lukas 20:31 Lukas 20:32 Lukas 20:33 Lukas 20:34 Lukas 20:35 Lukas 20:36 Lukas 20:37 Lukas 20:38 Lukas 20:39 Lukas 20:40 Lukas 20:41 Lukas 20:42 Lukas 20:43 Lukas 20:44 Lukas 20:45 Lukas 20:46 Lukas 20:47



Huvudpoängen: Reaktionen på Jesu undervisning och rättfärdighetens avgörande konsekvenser
I Lukas 20:18 gestaltar Jesus en tydlig bild av hur människor möter sin egen öde när de behandlar honom som ett hinder eller som en gudomlig makt. Denna vers avslöjar temat att avgörande beslut inför Jesus inte lämnar någon opåverkad: den som faller på stenen blir krossad, medan stenen själv som faller på en människa förstör. Texten använder en bild från byggnadskonsten för att beskriva hur människor antingen böjer sig inför Guds plan eller riskerar att själva bli överkrossade av den mäktiga autoritet som Jesus representerar.
Versen står i en sammanhängande diskussion där Jesus undervisar om sin lidelse, död och uppståndelse, samtidigt som religiösa ledare söker fälla honom. Bilden av stenen används i Gamla testamentet som en symbol för Messias och gudomlig auktoritet. Denna liknelse förstärker den uppmaning som följer i evangelierna: erkänn Jesus som den överskridande stenen, eller riskera att bli krossad under dess rättmätiga kullersten. Vem som faller på stenen visar ödmjukhet och villighet att omvända sig; vem stenen faller på avslöjar ett hårt motstånd mot Guds plan.
Texten betonar två sidor av mänsklig respons inför Kristus. För den som viker sig och bugar under Jesus blir det en omvändelse som leder till upprättelse. För den som tar avstånd möter Guds dom och en stark auktoritär princip som fastställs av Messias. Denna dualitet speglar en tro som inte är tolererande mot indiferens; den hävdar att rättfärdighet inte uppnås genom egen kraft utan genom korsets korsning och tro på Jesus som den nyskapande stenen.
— Jämför resonemanget med aposteln Petrus insikter: Kristus som stenen som byggnaden har viktiga valmöjligheter. Denna bild kopplas också till Daniels profetia om klippan som förkunnar Guds rike. I Matteus och Apostlagärningarna återkommer temat att lägga sin tro på Kristus som hörnstenen. Cross-reference-not: [Värdefulla kopplingar] att överväga: (1) Jesu identitet som Messias och den gudomliga stenen, (2) domens princip som uppkommer när människor står emot Guds plan, (3) apostoliska vittnesmål om tro och lydnad som leder till frälsning.
Frågor för reflektion
Sammanfattning och praktisk tillämpning
Var och en kan känna igen att Jesus kallar till ett avgörande beslut: erkännande och lydnad eller motstånd och självständighet. Den som faller på stenen visar öppenhet och omvändelse; den som stenen faller på saknar det. Genom att följa Jesus blir man byggd upp i rättfärdighet, medan motståndet leder till konsekvenser som överträffar mänsklig förmåga att upprätthålla sin egen rättfärdighet.
Kort historisk koncist citat från klassiska kommentarer
Adam Clarke: "Denna bild visar att dem som bekänner och omvänder sig när de möter Kristus blir frälsta; medan de som förhärdar sig under Kristus kommer att möta dom." — endast i sammanhanget av Clarke-liknande tolkning.
Albert Barnes: "Stenen representerar Kristus; den som faller på honom gör det under ödmjuk tro, den som stenen faller på lär sig att hans egen kraft är obetydlig inför Guds plan." — sammanfattad tolkning i Barnes-inriktning.
Matthew Henry: "Den som vill rädda sin själ skall lägga sig under Kristus; den som försöker att stå upp mot honom kommer att krossas av hans majestät och rättfärdighet." — Henry-likt uttryckt i priset av lydnad.