Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 52:1 Jeremia 52:2 Jeremia 52:3 Jeremia 52:4 Jeremia 52:5 Jeremia 52:6 Jeremia 52:7 Jeremia 52:8 Jeremia 52:9 Jeremia 52:10 Jeremia 52:11 Jeremia 52:12 Jeremia 52:13 Jeremia 52:14 Jeremia 52:15 Jeremia 52:16 Jeremia 52:17 Jeremia 52:18 Jeremia 52:19 Jeremia 52:20 Jeremia 52:21 Jeremia 52:22 Jeremia 52:23 Jeremia 52:24 Jeremia 52:25 Jeremia 52:26 Jeremia 52:27 Jeremia 52:28 Jeremia 52:29 Jeremia 52:30 Jeremia 52:31 Jeremia 52:32 Jeremia 52:33 Jeremia 52:34



Jeremia 52:6 (SV1917) — Hungersnöd i Jerusalemens murar
Talpunkten: I fjärde månaden, på nionde dagen i månaden, blev hungersnöden så stor att folket inte hade något att äta.
Huvudpoängen
Versen fångar vidden av Jerusalems undergång genom hunger. Under belägringen upphörde vardagens behov som att hitta bröd och vatten; när hjälpen var borta blev varje födokälla en efterlängtad frälsning. Budskapet understryker att Guds dom i exil och förstörelse inte är bara yttre ruiner utan allvarlig brist på livsnödvändigheter som avslöjar människornas beroende av gudomlig nåd och trofasthet.
Litterär kontext
Jeremia speglar Belägringens fasader och Jerusalems inre tomhet. På denna punkt i texten är belägringen redan långt gången; nionde dagen i månaden refererar till en fastställd tidsram som gör lidandet konkret och närvarande. Denna specifika tidsangivelse förstärker verkligheten av herrens ord genom profeten som blivit fånge i situationen; suckan och hungersnöden fungerar som en teckenhandling som uppfyller domstolen över staden.
Teologisk betydelse
Guds dom manifesteras inte bara i stor förstörelse utan också i den materiella bristen som följer. Hungersnöden visar hur människans försörjning vilar i Guds vilja och hur snabbt allt mänskligt trygghet kan upphöra när tro och lydnad saknas. Samtidigt ropet ur folket i hjälplöshet pekar mot deras beroende av Guds ord och nåd — även i domstiden finns en kall ustan och kallelse till omvändelse.
Korsreferenser
Kommentarerna i dessa passager betonar att material brist och mänsklig sårbarhet ofta fungerar som en spegel för andlig tillstånd; när folket vänder sig till Gud i dess brist, öppnas ett möjligt uppvaknande i domstolen.
Frågor till reflektion
Sammanfattning
Jeremia 52:6 fångar konsekvensen av ett samhälles uppror genom en konkret nöd: hungersnöd under belägringen. Texten uppmanar till ödmjukhet inför Guds dom och att söka hans nåd även när livets grundläggande krav saknas. Denna vers påminner om att människans livlighet och trygghet är förenad med Guds ord och handlande, och att förtvivlan kan ropas till Gud som den verkliga källan till liv.
Kort notering om äldre kommentarer
Inspiration från tidigare kommentarer noteras här utan att repetera längre citat. Om man vill, har Matthew Henry och Adam Clarke i äldre verk betonat att hungersnödens svärd är ett tecken på Guds rättfärdiga vrede över upproriska tider, medan Barnes framhäver nödens kraft att väcka ånger och underkastelse under Guds dom. Dessa röster hjälper till att se hur dom och nåd kan sammanfalla i en gudfruktig läsning av texten.