Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 2:1 Jeremia 2:2 Jeremia 2:3 Jeremia 2:4 Jeremia 2:5 Jeremia 2:6 Jeremia 2:7 Jeremia 2:8 Jeremia 2:9 Jeremia 2:10 Jeremia 2:11 Jeremia 2:12 Jeremia 2:13 Jeremia 2:14 Jeremia 2:15 Jeremia 2:16 Jeremia 2:17 Jeremia 2:18 Jeremia 2:19 Jeremia 2:20 Jeremia 2:21 Jeremia 2:22 Jeremia 2:23 Jeremia 2:24 Jeremia 2:25 Jeremia 2:26 Jeremia 2:27 Jeremia 2:28 Jeremia 2:29 Jeremia 2:30 Jeremia 2:31 Jeremia 2:32 Jeremia 2:33 Jeremia 2:34 Jeremia 2:35 Jeremia 2:36 Jeremia 2:37
Jeremia 2:27 - Tidlöst fåfänga av littefälet
Denna vers viskar en mörk bild av människans otro och gudsförnekelse: människan tilltalar skapade ting som fader och moder (trä och sten) istället för den levande Gud. Samtidigt avslöjas en paradox: när fara är nära, ropar man till Gud om räddning. Författningen sätter ljuset på människans benägenhet att förflytta sin tro till det synliga och därigenom förlora den egentliga relationen till Gud.
Litterär kontext
Texten placeras i Jeremia bok som ofta målar upp Juda lands trohet som en otro i flera steg. Profeten riktar kritik mot folket som gjort skulpterade bilder och därigenom ersatt Guds ord och ständiga förekomst med toma figurer. Här används bildspråkets skarpa kontraster: trä och sten som talar till sin skapare, medan Gud själv saknas i deras dagliga liv. När olycka drabbar, är det Gud de ropar till först, men deras handlingar visar att deras förtroende låg hos skapelsen snarare än Skaparen.
Teologisk betydelse
Versen belyser människans frestelse att älska religionens yttre tecken utan ett varmt hjärta. Denna text varnar mot en potensiell avgudadyrkan under förvandlade namn: att kalla något annat “fader” när Gud själv kallar. Den israelitiska profetens anklagelse är att folkets vandel inte överensstämmer med deras ord; deras livscentrum är inte Gud utan de objekt de tillber. Samtidigt upplyser texten om Guds konsekventa tålamod och människans plikt att vända sig till Gud i tro och ödmjukhet, inte i nödens ögonblick endast.
Cross-references och korta förbindelser
Kopplingarna understryker att yttre ritualer utan innerlighet leder till tomhet, medan rätt tro uttrycks i ömsesidig förtröstan på Gud.
Frågor för reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Jeremia 2:27 visar hur roten till avgudadyrkan ofta ligger i hjärtats frestelse att förflytta förtroendet från Gud till skapelser. Det är en uppmaning till uppriktig omvändelse: kalla Gud din Fader genom en tro som uttrycks i ödmjuk lydnad och iakttagelse av hans ord, även när omvärlden pekar på andra “gudar”. Denna text varnar mot både falskhet i tillbedjan och en teoretisk tro som aldrig transformerar livet. En längre hållbar tro bör bära frukt i praktisk tillit och gemenskap med Gud, särskilt i tider av fara.
Notering om citat: Om någon kort formulering från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används direkt i översättningen, uppges den som inhuggen i texten nedan eller i en not. I denna översättning används inga längre författarcit.