Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Romarbrevet 4:1 Romarbrevet 4:2 Romarbrevet 4:3 Romarbrevet 4:4 Romarbrevet 4:5 Romarbrevet 4:6 Romarbrevet 4:7 Romarbrevet 4:8 Romarbrevet 4:9 Romarbrevet 4:10 Romarbrevet 4:11 Romarbrevet 4:12 Romarbrevet 4:13 Romarbrevet 4:14 Romarbrevet 4:15 Romarbrevet 4:16 Romarbrevet 4:17 Romarbrevet 4:18 Romarbrevet 4:19 Romarbrevet 4:20 Romarbrevet 4:21 Romarbrevet 4:22 Romarbrevet 4:23 Romarbrevet 4:24 Romarbrevet 4:25
Huvudpoäng
I Romarbrevet 4:20 visar hur Abraham i tro står fast genom Guds löfte, trots omständigheterna. Han tvivlade inte på Guds löfte utan blev starkare i tron och gav Gud äran. Detta erbjuder en modell för rättfärdiggörelse genom tro: tro som inte ger efter för tvivel utan som bevarar hoppet och leder till aktiv tillit i Guds ord.
Litterär kontext
I Romarbrevet 4 återges Paulus som hävdar att Abraham gavs rättfärdig genom tro, inte genom laggärningar. Vers 20 lyfter fram Abrahams sätt att förhålla sig till Guds löfte: han vägrade låta tvivel dominera utan följde Guds person och löfte med bestämd tro. Detta följer kapitlets tema om tro och rättfärdiggörelse såsom Guds gåva, inte människans egen gärning.
Teologisk betydelse
Texten understryker två viktiga principer: för det första, Guds löften är stabila även när människor tvekar; för det andra, tro som behåller hoppet trots motsatsförhållanden behagar Gud. Abrahams vägran att låta omständigheterna spräcka tron är ett exempel på aktiv tro som erkänner Guds trofasthet mer än synliga bevis.
Kopplingar i Skriften
Relationen mellan Rom 4 och Heb 11 betonar att tro enligt Bibeln inte är blindhet utan ett förtröstansfullt svar på Guds löfte – ett ofta återkommande tema i Gamla och Nya testamentet.
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Rom 4:20 fångar essensen av rättfärdiggörelse genom tro: Abraham tvivlade inte på Guds löfte trots naturens begränsningar, utan höll fast vid Guds ord och gav Gud ära. Denna hållning uppmanar troende att inte låta tvivel definiera livet, utan att låta Guds trofasthet forma vår inställning och vårt liv i daglig lydnad.
Korta citat (från offentliga tolkningar)
Från Matthew Henry: "Han tvivlade icke på Guds löfte i otro, utan blev fastmer starkare i sin tro."
Från Albert Barnes: "Abraham vägrade låta misstro styra, han stärkte sin tro genom att hålla fast vid löftet."
Från Adam Clarke: "Gud varan hans löfte; Abraham räckte ut sin tro med tålamod."
Korta våra samtal förklaring
Tips för vidare läsning och jämförelse: se Rom 4:18–21 och Heb 11:11–12 för att se hur troens karaktär beskrivs som hoppfull och samtidigt praktiskt handlande inför Guds kall.