Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Romarbrevet 1:1 Romarbrevet 1:2 Romarbrevet 1:3 Romarbrevet 1:4 Romarbrevet 1:5 Romarbrevet 1:6 Romarbrevet 1:7 Romarbrevet 1:8 Romarbrevet 1:9 Romarbrevet 1:10 Romarbrevet 1:11 Romarbrevet 1:12 Romarbrevet 1:13 Romarbrevet 1:14 Romarbrevet 1:15 Romarbrevet 1:16 Romarbrevet 1:17 Romarbrevet 1:18 Romarbrevet 1:19 Romarbrevet 1:20 Romarbrevet 1:21 Romarbrevet 1:22 Romarbrevet 1:23 Romarbrevet 1:24 Romarbrevet 1:25 Romarbrevet 1:26 Romarbrevet 1:27 Romarbrevet 1:28 Romarbrevet 1:29 Romarbrevet 1:30 Romarbrevet 1:31 Romarbrevet 1:32
Romarbrevet 1:4 (SV1917) – kommentar i sammanhanget
I sammanhanget till Romarbrevet känner Romarbrevet 1:4 igen den kraftfulla bekräftelsen av Jesu identitet och uppdrag som Guds Son. Paulus förklarar evangelium som Guds kraft till frälsning för alla troende, och här preciseras övergången från en generell uppenbarelse till ett specifikt erkännande av Kristi uppståndelse. Versen pekar särskilt på uppståndelsen som Guds attest och bevis på Jesu helighet och gudomlighet, så att Jesu anlitande som Herre inte är en mänsklig slutsats utan en gudomlig bekräftelse.
Huvudbetydelse
Versen sammanbinder Jesu uppståndelse med hans status som Guds Son. Genom uppståndelsen visar Gud att Jesus är den utvalde och auktoritativa Frälsaren, vilket gör evangeliet om Jesus Kristus till sanning och kraft i världen. Detta är inte bara en historisk händelse utan ett deklarerat bevis för hans Kristus-mäktighet och rätt att kalla sig Herre.
Tre centrala teman
Kopplingar till andra texter
- 1 Kor 15:3–4 betonar att Kristus dött för våra synder och uppstod enligt Skrifterna; uppståndelsen är kärnan i evangeliet.
- Kol 1:18-20 beskriver Kristus som huvudet av kroppen och förstfödselen från de döda, så att allt i allt skulle få sin fullhet i honom.
- Apg 13:33-34 hänvisar till uppståndelsen som den Gud har upphöjt Jesus till sin högra sida, vilket gör honom till Sanningen och Livet.
Praktisk reflektion
Epicentrum i denna vers är att Jesus inte endast anses vara ”en lärare” utan är den uppståndne Herre. Det kallar oss till tro och lydnad: att låta evangeliet forma vårt hopp, vår rättfärdighet och vår vardag. Om vi bekänner honom som Herre, gör det att vår tro vilar på en bekräftad Kristus och inte på mänsklig visdom.
Sammanfattning
Romarbrevet 1:4 visar att Jesu uppståndelse är Guds offentliga bevis på att Han är Guds Son och att evangeliet om honom är den livgivande kraft som leder troende till rättfärdighet och hopp. Genom denna uppståndelse har Jesus fullmakt att vara Herre över både tro och värld.
Citat från tidiga kommentatorer (sammanfattat)
David Henry Allen (hamnar i Sapientia) och Adam Clarke påpekar att uppståndelsen inte bara visar Jesus saktmod utan hans konstitution som Guds Son i evighet. Samuel Clarke och Matthew Henry betonar att denna uppståndelse är det primära beviset som minimerar mänsklig spekulation och stärker tro på Kristus som Herre.
Korsreferenser
Se Rom 1:16-17 (evangeliet som kraft och rättfärdighet); 1 Kor 15:3-4 (uppståndelsens centrala roll); Kol 1:18-20 (Kristus som huvud och förstfödsel från de döda).
Anteckning: I textens mening används uttrycket för att citatet pekar mot en bekräftad uppståndelse som rymmer Guds kraft och rätt att utropa Jesus som Herre – ett centralt tema i alla troendes liv.