Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Romarbrevet 1:1 Romarbrevet 1:2 Romarbrevet 1:3 Romarbrevet 1:4 Romarbrevet 1:5 Romarbrevet 1:6 Romarbrevet 1:7 Romarbrevet 1:8 Romarbrevet 1:9 Romarbrevet 1:10 Romarbrevet 1:11 Romarbrevet 1:12 Romarbrevet 1:13 Romarbrevet 1:14 Romarbrevet 1:15 Romarbrevet 1:16 Romarbrevet 1:17 Romarbrevet 1:18 Romarbrevet 1:19 Romarbrevet 1:20 Romarbrevet 1:21 Romarbrevet 1:22 Romarbrevet 1:23 Romarbrevet 1:24 Romarbrevet 1:25 Romarbrevet 1:26 Romarbrevet 1:27 Romarbrevet 1:28 Romarbrevet 1:29 Romarbrevet 1:30 Romarbrevet 1:31 Romarbrevet 1:32
Huvudpoäng
Romarbrevet 1:10 i SV1917 visar Paulus som försöker förbereda sina planer inför en resa till romarna, och han säger att han i sina böner alltid ber om ett gynnsamt tillfälle om Gud vill. Texten betonar såväl den aktiva förväntan Paulus har på ett möte som den tillit han har till Guds suveräna vilja.
Litterär kontext
Brevet börjar med en tydlig religiös och personlig ton: Paulus står i tjänst för evangeliet och söker gemenskap med de troende i Rom. Det är ett ögonblick där talet om ödmjuk vänskap möter planer och bön. Versen är en del av den introducerande modulen där Paulus först presenterar sig, sin kallelse och sin önskan att stärka romerska församlingen. Denna bönesviten är inte bara privat fromhet utan ett tecken på hur aposteln ber att Guds hand ska verka i mänskliga planer.
Teologisk betydelse
Budskapet handlar om föreningen av bön och vilja. Paulus visar en rätt hållning: mänskliga planer uppstår ur och genom bön, men slutgiltigt rör sig allt under Guds vilja. Denna balans mellan företagsamhet och lydnad framhävs flera gånger i Nya Testamentet: tro och planer utan Guds gudomliga tillstånd saknar riktning, medan bönens öppenhet till Guds vilja ger riktning och tålamod.
Kopplingar i Skriften
- Jak 4:13–15: Planering bör erkänna att våra liv är i Guds händer; vi säger gärna vad vi ska göra, men verkligheten ligger i Herrens vilja.
- Fil 2:13: Gud verkar i troende att både vilja och gör enligt sin goda villja.
- Ps 37:5: Lämna över dina vägar åt Herren, och förtrösta på honom; han verkar.
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Textens kärna är tillit och ömsesidig öppenhet mellan mänskliga planer och gudomlig vilja. Paulus står som förebild i att kombinera praktisk omtanke och andlig underkastelse: han formulerar sina planer i ord, men lägger sina steg under Guds snabba och suveräna ledning. Detta uppmuntrar troende att driva sina uppdrag med målmedvetenhet samtidigt som de införlivar en bönens pilgrimsvandring där Guds vilja får sista ordet.
Kända citat från äldre kommentarer (för referens)
Adam Clarke och Albert Barnes betonar att Paulus inte gör bönan mot Gud som ett formellt krav, utan som ett uttryck för förtröstan att Gud ska öppna en väg. Henrys uttryck betonar bönen som en disciplin som håller aposteln i tacksamhet och ödmjuk förväntan. Notera att stycken här ger sammanhang och inte längre utsagor.