Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Romarbrevet 1:1 Romarbrevet 1:2 Romarbrevet 1:3 Romarbrevet 1:4 Romarbrevet 1:5 Romarbrevet 1:6 Romarbrevet 1:7 Romarbrevet 1:8 Romarbrevet 1:9 Romarbrevet 1:10 Romarbrevet 1:11 Romarbrevet 1:12 Romarbrevet 1:13 Romarbrevet 1:14 Romarbrevet 1:15 Romarbrevet 1:16 Romarbrevet 1:17 Romarbrevet 1:18 Romarbrevet 1:19 Romarbrevet 1:20 Romarbrevet 1:21 Romarbrevet 1:22 Romarbrevet 1:23 Romarbrevet 1:24 Romarbrevet 1:25 Romarbrevet 1:26 Romarbrevet 1:27 Romarbrevet 1:28 Romarbrevet 1:29 Romarbrevet 1:30 Romarbrevet 1:31 Romarbrevet 1:32



Varför aposteln Paulus har plikter gentemot alla folk (Rom 1:14, SV1917)
Huvudpoängen i Romarbrevet 1:14 är att Paulus känner ett universellt ansvar inför hela världen. Han säger att han är “skyldig” både greker och icke-greker, både vise och visa, och därmed markerar han en bred kallelse till evangeliet. För honom är kallelsen inte begränsad till ett särskilt folkslag eller socialt skikt utan till hela mänskligheten som behöver Guds rättfärdighet i Kristus. Denna öppenhet blir en grund för brevet som följer: evangeliet gäller alla och kräver ett svar av alla jämförande grupper.
I sammanhanget följer versen efter inledningen där Paulus presenterar sin kallelse att predika Kristus, Guds kraft och nåd. För att nå alla människors behov betonar han sin skyldighet att sprida budskapet utan att göra åtskillnad mellan olika kulturer och samhällsskikt. Denna världsvidhet speglas senare i Romans brevs argumentation om synd, rättfärdiggörelse genom tro och den helige Andes arbete i troende.
T HF–teologisk betydelse
Skälet till Paulus känsla av ansvar är teologiskt grundat i det kristna hoppet: Kristus är Herre över alla och rättfärdiggörelsen står tillgänglig för alla som tror. Krediten till “greker” och “andra folk” understryker att evangeliet inte tillhör en etnisk låda utan en universell frälsningsväg. Denna öppenhet visar på Guds fria nåd och på kallelsens universella rymd.
Kopplingar i Skriften
En kort förklaring av kopplingarna: För första punkten betonas uppdragets globala karaktär; för den andra betonas enhet i Kristus över etnisk skillnad; för den tredje betonas att evangeliet behåller sitt kraftfulla vittnesbörd i varje kulturell kontext.
Frågor till reflektion
Sammanfattande slutsats
Rom 1:14 säger mer än en personlig åtagande från Paulus. Det vittnar om en evangelisk kallelse som inte känner geografiska, kulturella eller sociala gränser. Textens kraft ligger i att Gud erbjuder sin nåd till alla, och Jesus kallar sina efterföljare att förmedla detta budskap till varje människa – oavsett herkomst eller visdomsnivå. Denna universella nåd blir kärnan i hela Romans budskap och uppmanar oss att dela Kristus utan förbehåll.
Kort notering om äldre kommentarer
Historiska kommentarer understryker ofta att Paulus här uttrycker sin personliga plikt och att denna plikt speglar en bred teologisk sanning: evangeliet är för alla folken. Om några korta ord ur tidigare kommentatorer nämns, har de i sammanhanget betonat att kallelsen är lika naturlig och nödvändig för alla tider och kulturer.
Följande korta citat ur klassiska kommentatorer kan nämnas som sammanfattande accent: “Det är din plikt att föra budskapet till varje folk” (sammanfattad tolkning av Henry/Barnes/Clarke-linjer, utan att upprepa exakta utsagor i originalform). Ingen fullständig vers eller längre citat tas här direkt ur källtexter, utan används som vägvisare till tolkningen.