Romarbrevet 1:20 – SV1917

Ty hans osynliga väsen, hans eviga makt och gudomshärlighet hava ända ifrån världens skapelse varit synliga, i det att de kunna förstås genom hans verk. Så äro de då utan ursäkt.

Varför är denna passage viktig i Römerbrevet?

Här framhålls ett grundläggande sanningstema: Guds allsmäktiga natur och gudomlighet är uppenbar genom hans skapelse. Detta är centralt för aposteln Paulus argumentation i inledningen av hans brev, där människans skuld inför Gud först avslöjas genom att Guds manniskoväsen har blivit känt utan ordinarie uppenbarelse som särskild lag och profetia. Genom det som är synligt i skapelsen har allt kött en gemensam rannsakning inför Gud.

Vad texten säger om Gud och tro

Texten lär att Guds väsen inte kräver särskild uppenbarelse för att uppfattas av förnuftet: den finns där i världen och kan förstås genom skapelsen. Det innebär att ingen kan uthärda undanflykten att sakna kunskap om Gud; den naturen vittnar om hans eviga kraft och hans gudomlighet. Detta står som ett moraliskt och teologiskt krav: när människan väl fattar vad världen säger om Skaparen genom sina verk, blir hon utan ursäkt inför Gud.

Viktiga ord och bilder

Osynliga väsen – betonar att Guds natur egentligen är andlig och därför inte helt begränsad till materia. Eviga makt och gudomshärlighet pekar mot den kraft och den härlighet som tillhör Gud själv och som framträder i skapelsen; den uppenbaras inte i ögonblicket utan genom långsam verkan i världen och i historiens gång.

Relaterade passager

• Psalm 19:1–2 – skapelsen talar om Guds härlighet; himlavalvet berättar om hans verk dag till dag.
• Johannesevangeliet 1:3–4 – orden och livet i Gud manifesteras i skapelsen och i Kristus, som är livets ljus.
• 1 Mosebok 1–2 – skapelsen som grundläggande uppenbarelse av Skaparen och hans fantastiska kraft.

– För varje parallell vittnar om att Guds närvaro och makt kan förstås genom hans verk, även utan direkt uppenbarelse i lag eller profetia.

Tillämplig tillämpning för idag

Modern tro vilar på att Gud inte har lämnat människan utan ögon att se. Naturens ordnar sig i komplexitet och skönhet så att varje människa kan nå fram till en grundläggande respekt och rädsla inför Skaparen. Samtidigt manar detta till ödmjukhet: även om människor inte har kristen uppenbarelse i varje hjärta, är deras samvete och deras observationer av världen nog att konfrontera dem med Guds existens och makt. Denna uppenbarelse utan ordinarie uppenbarelse kräver därför ansvar och ett svar – ett sökande efter Gud som man kan finna genom tro på Jesus Kristus, som uppenbarar Guds kärlek och rättfärdighet fullt ut.

Några kommentarer från äldre kommentatorer

Adam Clarke påpekar att naturens uppenbarelse inte lämnar människan utan svar: även om människan vänt sig till avfällighet, råder det ingen ursäkt inför Gud när hans kraft och visdom har blivit tydliga i skapelsen.

Albert Barnes framhäver att uppenbarelsen i skapelsen fungerar som en generell moralisk tvingande myndighet som pekar mot Gud som Skapare och Domare.

Matthew Henry betonar att denna uppenbarelse är tillräcklig för att upprätta en kunskap om Gud, men inte nog för frälsning utan uppenbarelse i evangeliet; människan måste svara i tro.

Korsreferenser och hur de hänger ihop

1) Psalm 8:3–4 – människans litenhet inför skaparverket och Guds namn som är stor i jorden; kopplar naturens uppenbarelse till Guds storhet.

2) Romarbrevet 2:14–15 – lagens uppgift i hjärtat genom naturens lag, där samvetet vanligtvis dömer mellan rätt och fel.

3) Efesierbrevet 2:8–9 – uppenbarelse och tro som grunden för frälsning, som svarar mot den naturliga uppenbarelsen i skapelsen.