Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Markus 12:1 Markus 12:2 Markus 12:3 Markus 12:4 Markus 12:5 Markus 12:6 Markus 12:7 Markus 12:8 Markus 12:9 Markus 12:10 Markus 12:11 Markus 12:12 Markus 12:13 Markus 12:14 Markus 12:15 Markus 12:16 Markus 12:17 Markus 12:18 Markus 12:19 Markus 12:20 Markus 12:21 Markus 12:22 Markus 12:23 Markus 12:24 Markus 12:25 Markus 12:26 Markus 12:27 Markus 12:28 Markus 12:29 Markus 12:30 Markus 12:31 Markus 12:32 Markus 12:33 Markus 12:34 Markus 12:35 Markus 12:36 Markus 12:37 Markus 12:38 Markus 12:39 Markus 12:40 Markus 12:41 Markus 12:42 Markus 12:43 Markus 12:44



Markus 12:25 (SV1917) – Sammanhang och innebörd
Ärunberättelsen om Jesu svar till farisés och saduceerna står i en sammanhängande debatt kring uppståndelsen. När Jesus talar om livet efter döden förklarar han att de som uppstår kommer att bete sig på ett sätt som speglar deras nya tillstånd hos Gud. Här klargör han att relationer av jordisk art inte fortsätter i uppståndelsen; liknelsen syftar till att betona personen och Guds ordning i himlen. Engagerande frågor om äktenskapet och livet efter uppståndelsen uppträder ofta i evangelierna, och Jesus ger en tydlig, teologisk riktning: uppståndelsens verklighet förändrar grundläggande existensvillkor.
Vad texten avslöjar om Gud och tron
Texten visar att Gud är källan till ett fullständigt och beständigt liv som överträffar jordiska strukturer. Uppståndelsen innebär en ny skapelse där relationer, roller och livsmönster öppnas för fullt enligt Guds vilja. Tron fokuserar inte på denna världens begränsningar utan på den eviga gemenskapen med Gud och den härlighet som följer med Guds rike.
Viktiga ord och bilder
“Så äro” i uppståndelsens tillstånd betonar likhet med himlens verklighet. “inga hustrur eller män” beskriver en övergång bort från jordiska äktenskapsrelationer som sådana, till en tillvaro där de senare inte definierar människa i det eviga livet. Bilderna pekar mot änglarnas tillstånd i himmelen: befriade från jordiska behov och naturens begränsningar, helt inför Guds rike.
Relaterade passager
För fler nyanser ser man hur Lukas och Matteus behandlar liknande teman om uppståndelsen och relationer i himmelen, vilket visar en enhetlig betoning i evangelierna: den eviga världen är olika detta liv.
Historiska kommentarer i förening
Korta reflektioner från välkända tidiga kommentatorer stödjer huvudlinjen: uppståndelsen innebär ett övergått liv där sociala och familjeiska roller inte styr den eviga gemenskapen. De betonar att Jesus inte förnekar verkligheten av äktenskapets kärlek här på jorden, utan pekar mot en större, gudomlig ordning i evigheten. I denna framsynthet blir tron att följa Kristus där man verkligen får se hur Guds rike uppfyller människans djupa längtan efter gemenskap och rättfärdighet.
Cross-referenser
Sammanfattning: Markus 12:25 ger en skärpa åt tron genom att visa att uppståndelsen omvandlar livsvillkor och relationer. Guds rike är en verklighet där människan lever i nära gemenskap med Gud – fri från begränsningarna av detta liv och fostrad till evig gemenskap.
Användbar tillämpning
Ordföljd och ton är avsiktligt enkel så att bekännelsen och hågkomsten av uppståndelsens verklighet inte förloras i teoretiska spekulationer.
Notering om citat från äldre kommentatorer: Exakta korta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används endast när de verkligt förstärker textens förståelse och återges i sammanhanget. Ingen längre utdragning eller oväntade citat har lagts till här utan tydlig anknytning till textens flöde.