Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Markus 12:1 Markus 12:2 Markus 12:3 Markus 12:4 Markus 12:5 Markus 12:6 Markus 12:7 Markus 12:8 Markus 12:9 Markus 12:10 Markus 12:11 Markus 12:12 Markus 12:13 Markus 12:14 Markus 12:15 Markus 12:16 Markus 12:17 Markus 12:18 Markus 12:19 Markus 12:20 Markus 12:21 Markus 12:22 Markus 12:23 Markus 12:24 Markus 12:25 Markus 12:26 Markus 12:27 Markus 12:28 Markus 12:29 Markus 12:30 Markus 12:31 Markus 12:32 Markus 12:33 Markus 12:34 Markus 12:35 Markus 12:36 Markus 12:37 Markus 12:38 Markus 12:39 Markus 12:40 Markus 12:41 Markus 12:42 Markus 12:43 Markus 12:44



Markus 12:6 (SV1917) — Kontrast mellan Guds tålighet och människans kärlek
I sammanhanget står Jesus i framtidens trettioårskap mot fariséernas och skriftlärdas motsättningar. De söker efter en skyldig som kan fylla profetordens krav, medan berättelsen i Markus målar en bild av Guds kärlek och mänsklig oförmåga. I vers 6 talar Jesus om en man som hade en enda son som han älskade, och som han sände till dem i hopp om deras försyn. Här framträder en far som först ser sin egensyn, sedan sin trofasthet i att sända sin son. Texten är inte bara en vardaglig historia om en far och hans son; den fungerar som en allegori över Guds kärlek till sitt folk och den förväntan som följer av den kärleken.
Central innebörd
Versen presenterar en fader som trots allt vill ge sin son en möjlighet till försoning eller rättelse genom de som nu förväntas ta ansvar. Det är en bild av praktisk överlämning och tillit—fadern lämnar över sin dyrbara egendom med förhoppningen att de ska få förstånd och rättvisa. I ljuset av den omgivande konflikten klingar en teologisk poäng: Gud ger sin Son till världen, i hopp om att människor skall visa försynt och rätt vishet. Enligt SV1917-översättningen bevaras denna klara, direkta ton: handlingen bygger på en förväntan att de som får uppgift skall se och handla i samklang med hoppet om försyn.
Viktiga teman
Relaterade passager
- Liknelser om Guds son och kallelse till tro: Jesus uppmärksammas som den avfärdade, men också som den som ger en väg till försoning. Förklaring: Förståelsen av fadern som sändande pekar fram mot relationen mellan Gud och Jesus i evangelierna.
- Profetiska anklagelser och förväntan på trohet: Liknelsens spänning kräver lyssnares tro och handling. Detta anknyter till hur Jesus utmanar sin omgivning att se Guds rike i praktisk trofästelse.
Praktisk reflektion
Fråga dig själv: hur öppnar jag mitt liv för att ”sända” vad som är dyrbart för mig—inte i brist på risk, utan i förtröstan på Guds försyn? Kan jag se till medmistig pris i att handla i kärlek och rättvisa, även när mottagandet kanske inte blir som jag förväntat?
Kort sammanfattning
Markus 12:6 fångar en bild av gudomlig kärlek i överlåtelse: en far sänder sin dyrbara son i hopp om försyn. Så fungerar försoningens väg i Jesu liv och uppdrag: en handling av trofast kärlek som kallar människor till att förstå och svara.
Korshänvisningar och sammanhang
• Jesaja 55:11 visar hur Guds ord aldrig återvänder utan att verka. Denna vers understöder tanken att sändningen av Sonen bär ett plan och en förväntan.
• Joh 3:16 illustrerar den mest konkreta formen av överlåtelse—Guds kärlek i att sända sin Son för världen.
• Rom 8:32 belyser vår kallelse att svara på Guds givna gåva, när Gud inte sparade sin egen Son utan gav honom för oss.
Kommentarer från äldre kända kommentatorer (sammanfattat):
Adam Clarke: betonar att faderns handling visar trohet och god vilja trots mänsklig skepsis. "Honom sände han slutligen åstad till dem" ses som en gudomlig beslutsamhet om att nå folket med sin kärlek.
Albert Barnes: ser i överlämnandet en teologisk förberedelse för Jesu död och uppståndelse; faderns hopp är att människor ska tillägna sig försyn genom tro.
Matthew Henry: påpekar att kärleken till Sonen illustrerar Guds kärlek till världen och människans ansvar att ta emot den gåva som erbjuds.