Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Markus 12:1 Markus 12:2 Markus 12:3 Markus 12:4 Markus 12:5 Markus 12:6 Markus 12:7 Markus 12:8 Markus 12:9 Markus 12:10 Markus 12:11 Markus 12:12 Markus 12:13 Markus 12:14 Markus 12:15 Markus 12:16 Markus 12:17 Markus 12:18 Markus 12:19 Markus 12:20 Markus 12:21 Markus 12:22 Markus 12:23 Markus 12:24 Markus 12:25 Markus 12:26 Markus 12:27 Markus 12:28 Markus 12:29 Markus 12:30 Markus 12:31 Markus 12:32 Markus 12:33 Markus 12:34 Markus 12:35 Markus 12:36 Markus 12:37 Markus 12:38 Markus 12:39 Markus 12:40 Markus 12:41 Markus 12:42 Markus 12:43 Markus 12:44



Huvudpoäng
Markusevangeliet 12:10 undersöker hur Jesus uppfyller och omtolkar den bibliska bilden av en hörnsten. Denna vers kopplar samman det gamla löftet om en utvald gångsten med hans egen roll som Guds räddningsplan. Slutresultatet är att den som ser att Kristus är den urprungliga hans utvalda basen, inte som ett hinder utan som byggsten för hela Guds hus.
Litterär kontext
Texten är en del av den judiska skriftstudien där Jesus citerar den heliga skriften som en gemensam referenspunkt för fariséer och rådsherrar. Den byggd på en metafor om byggnadsarbete där de förkastade stenarna blir hörnstenar. I SV1917 översättningen återges den centrala poängen: blasering av byggnadsstenar som trots allt blir grundläggande. Denna bild förstärker Jesus identitet som det gudomliga uppfyllelsen av löftet om en mäktig grund för Israels folk och för menigheten.
Teologisk betydelse
Stenen som byggnadsarbetarna förkastade symboliserar Jesus som den som människorna ofta missförstår eller avvisar, men som Gud har gjort till hörnsten. Detta pekar mot den messianska rollen: Jesus är den som uppbyggnaden av Guds hus vilar på—inte människornas planer eller prestige. I denna bild ligger också en påminnelse om dom och omvänt övre kallelse: den som förkastar hörnstenen riskerar att rasa. Denna paradoxaliska vändning står i skärskåra motståndets och världens vishet, där Guds sanna plan ofta överraskar mänskliga förväntningar.
Kopplingar i Skriften
- Psaltaren 118:22; Daniel 2:34–35: ”sten som byggnadsarbetarna förkastade” återkommer som en grundläggande bild för Messias. Kopplingen uppmuntrar läsaren att se hur Guds plan genom tiderna bestått trots mänsklig oförståelse.
- 1 Pet 2:6–8: Aposteln Paulus talar om Kristus som hörnstenen och betonar hur tro människor faller på denna sten och därmed blir antingen byggnadens grund eller faller.
- Ef 2:20–22: Kristus är byggnadens kontinuerliga grund tillsammans med de heliga apostlarna.
Frågor till reflektion
Kort sammanfattning
Denna vers förstärker att Jesus är Guds bestämda hörnsten i den nya förbundet. Vad människorna anser vara bortskaffat eller missförstått uppenbarar Guds oväntade vishet: det som ser ut som avvisat blir den grund på vilken hela gemenskapens hus står. Denna bild uppmanar troende att lita på Kristus som den fasta basen i allt.
Korsreferenser (kortfattade förklaringar)
Ps 118:22: Kungshörnsten blir viktig bild av Messias; 1 Pet 2:6–8: Kristus som hörnsten leder till tro eller fall; Ef 2:20–22: Kristus i gemenskapens byggnad. Dessa kopplingar visar hur den gamla testamentiska förväntan finner sin klargörande uppfyllelse i Kristus.
Notering om gamla kommentatorer: I traditionella kommentarer uppmärksammas ofta hur denna vers illustrerar den kristna kallelse till tro när världen förkastar det gudomligt utvalda. I klassiska uttryck finner man liknande betoning i arbetet hos Matthew Henry och Adam Clarke, där hörnstenen framhålls som den troendes fasta punkt och som bekräftelse på Kristi identitet och uppdrag. Ingen längre citeras i sin helhet här, men deras insikter influerar tolkningen av denna text.