Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Markus 12:1 Markus 12:2 Markus 12:3 Markus 12:4 Markus 12:5 Markus 12:6 Markus 12:7 Markus 12:8 Markus 12:9 Markus 12:10 Markus 12:11 Markus 12:12 Markus 12:13 Markus 12:14 Markus 12:15 Markus 12:16 Markus 12:17 Markus 12:18 Markus 12:19 Markus 12:20 Markus 12:21 Markus 12:22 Markus 12:23 Markus 12:24 Markus 12:25 Markus 12:26 Markus 12:27 Markus 12:28 Markus 12:29 Markus 12:30 Markus 12:31 Markus 12:32 Markus 12:33 Markus 12:34 Markus 12:35 Markus 12:36 Markus 12:37 Markus 12:38 Markus 12:39 Markus 12:40 Markus 12:41 Markus 12:42 Markus 12:43 Markus 12:44



Bibelversens mening i SV1917
Direkt betydelse: Jesus säger: “Så giv kejsaren vad kejsaren tillhör, och Gud vad Gud tillhör.” Han uppmanar till uppriktig lydnad både gentemot myndigheterna och Gud, utan att låta den ena göra anspråk på det andra.
Historisk och sammanhangsbaserad bakgrund
Markus-evangeliet placerar denna undervisning i en gemensam konflikt om skattebetalning och rätt till tro. Folket frågade efter skatteinlägg: är det rätt att betala kejsaren? Jesu svar avväger mellan världslig auktoritet och gudomlig tro. Han visar att människors liv består av två sfärer som inte upphäver varandra, utan båda bör dyrkas respektive uppfyllas inom sina gränser. Denna balans var särskilt viktig i judisk miljö där skatteplikt ansågs ofta orättfärdigad av religiös minoritet.
Tolkningsobservationer
Essentiella tolkningar i samarbete med äldre kommentarer
Matthew Henry betonar att kärnan är att värdera varje domän rätt: det civila ansvaret tillhör kejsaren medan den religiösa tro och tillbedjan tillhör Gud. Albert Barnes påpekar att Jesus inte uppmanar till anarki utan till rätt mått mellan världslig lydnad och gudomlig tro. Adam Clarke lyfter fram att “Guds rike” inte är av denna värld men att kristna måste leva ansvarsfullt inom världen medan de håller fast vid Guds suveränitet.
Korta tematiska punkter
Korsreferenser och förklaringar
- Romarbrevet 13: om guds ordning och myndigheternas myndighet: uppmuntrar troende att lyda lagar så långt de inte strider mot Guds bud. Förklaring: relationen mellan civila plikter och trosliv.
- Matteus 22:21 och Lukasevangeliet 20:25 liknande formuleringar om dess: “Giv där som är kejsaren till kejsaren” betonar skulden till staten.
- 1 Petr 2:17: visa vördnad inför alla, älska bröderna, frukta Gud, ära kejsaren: sammanfogar teologisk plikt och social etik.
Praktisk avslutning
Vår hållning i vardagen bör vara tydlig: vara skatteskyldig och respektera offentliga myndigheter där det inte förvrids av tro och rättfärdighet. Samtidigt leva i trohet mot Gud, äkta tillbedjan och moralisk integritet som grund för all livsföring.