Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Lukas 1:1 Lukas 1:2 Lukas 1:3 Lukas 1:4 Lukas 1:5 Lukas 1:6 Lukas 1:7 Lukas 1:8 Lukas 1:9 Lukas 1:10 Lukas 1:11 Lukas 1:12 Lukas 1:13 Lukas 1:14 Lukas 1:15 Lukas 1:16 Lukas 1:17 Lukas 1:18 Lukas 1:19 Lukas 1:20 Lukas 1:21 Lukas 1:22 Lukas 1:23 Lukas 1:24 Lukas 1:25 Lukas 1:26 Lukas 1:27 Lukas 1:28 Lukas 1:29 Lukas 1:30 Lukas 1:31 Lukas 1:32 Lukas 1:33 Lukas 1:34 Lukas 1:35 Lukas 1:36 Lukas 1:37 Lukas 1:38 Lukas 1:39 Lukas 1:40 Lukas 1:41 Lukas 1:42 Lukas 1:43 Lukas 1:44 Lukas 1:45 Lukas 1:46 Lukas 1:47 Lukas 1:48 Lukas 1:49 Lukas 1:50 Lukas 1:51 Lukas 1:52 Lukas 1:53 Lukas 1:54 Lukas 1:55 Lukas 1:56 Lukas 1:57 Lukas 1:58 Lukas 1:59 Lukas 1:60 Lukas 1:61 Lukas 1:62 Lukas 1:63 Lukas 1:64 Lukas 1:65 Lukas 1:66 Lukas 1:67 Lukas 1:68 Lukas 1:69 Lukas 1:70 Lukas 1:71 Lukas 1:72 Lukas 1:73 Lukas 1:74 Lukas 1:75 Lukas 1:76 Lukas 1:77 Lukas 1:78 Lukas 1:79 Lukas 1:80



Lukas 1:55 – Mot Abraham och mot hans säd till evig tid
I Lukas 1 bekräftas Guds löfte till Abraham och hans avkomlingar när ättlingarna växer fram i färd med Guds plan för frälsningen. Denna vers upprepar och förverkligar löftet som kopplar Jesu födelse till Abrahams släktlinje och ett evighetsperspektiv. Den som upplevt Guds nåd i Maria och Johannes doppepp vill nu se hur Guds trofasthet fortsätter genom släktled och tider, fram till den uppfyllda frälsningen.
Central betydelse
Versen påminner att Guds löfte till Abraham om välsignelse och nationellt arv inte var tillfälligt utan medkänsla för alla nationer, “till evig tid.” Genom Jesus uppfylls det löftet i en ny verklighet: tro och välsignelse som når hela världen. SV1917:s formulering betonar universell rättfärdighet och trofasthet som går i arv från fädernas löften.
Nyckelteman
Relaterade passager
• Galaterbrevet 3:8–9 – Guds löfte uttrycks till Abraham för att alla folk skulle bli välsignade genom tron. Förklarar hur löftet överskrider endast släktbandet och når alla som tror.
• Johannesevangeliet 8:56 – Abraham såg sin dag och gladdes över den. Anspelar på hur Guds plan är så stor att till och med fädernas hopp får sin uppfyllelse i Kristus.
• Romarbrevet 4:16–18 – Tron och hoppet i Gud upphöjer Löftet och gör det giltigt även för icke-satser.
Praktisk tillämpning
Vi uppmanas att leva i förvissningen om att Guds löften står kvar genom tidens gång. När vi möter misslyckanden och osäkerhet kan vi hitta sinnesfrid i att Guds trohet håller i evighet, inte bara i vår nuvarande vardag. Denna vers uppmanar oss att se våra egna liv som del av en större gudomlig plan – att vi genom tro får del i Abrahams arv och därmed del i Jesu välsignelse.
Sammanfattning
Versen förstärker sambandet mellan Guds löfte till Abraham och Jesu ankomst. Löftet om välsignelse och ett evigt band till "säd" förblir fast medan historien vandrar framåt. I Kristus uppfylls den gamla tron, och troende får del av det eviga arv som Gud lovat fädernorna.
Notering om citat: Inga exakta långa citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i denna sammanfattning, men deras principer ligger till grund i den tolkning som följer deras fokus på Guds trofasthet och uppfyllelsen i Kristus.