Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 20:1 Johannes 20:2 Johannes 20:3 Johannes 20:4 Johannes 20:5 Johannes 20:6 Johannes 20:7 Johannes 20:8 Johannes 20:9 Johannes 20:10 Johannes 20:11 Johannes 20:12 Johannes 20:13 Johannes 20:14 Johannes 20:15 Johannes 20:16 Johannes 20:17 Johannes 20:18 Johannes 20:19 Johannes 20:20 Johannes 20:21 Johannes 20:22 Johannes 20:23 Johannes 20:24 Johannes 20:25 Johannes 20:26 Johannes 20:27 Johannes 20:28 Johannes 20:29 Johannes 20:30 Johannes 20:31



Johannes 20:9 i SV1917 – Uppståndelsen föregicks av bristande förståelse
I den här versen pekar texten på skriftens ord om Kristi uppståndelse, som apostlarna ännu inte riktigt hade förstått vid den första Påskdagen. Efter Jesu död och begravning mötte Petrus och Johannes den tomma graven, och enligt evangeliet båda männen började ana att något stort var i görningen. Versen förtydligar att deras initiala reaktioner och tolkningar ännu var under uppbyggnad; deras förståelse växte först när uppstånden Jesus senare talade till dem och uppenbarade sin himmelska verklighet.
Central innebörd
Versen säger på ett koncist sätt att “de hade ännu icke förstått skriftens ord, att han skulle uppstå från de döda.” Förklaringens kärna är att Jesus uppståndelse inte var en slump utan en uppfyllelse av vad skrifterna profeterade om Messias lidande och uppståndelse. Det var först när den uppståndne Kristus gav förklaringar och visade uppstånden att deras tolkning av heliga skrifter började falla på plats.
Två viktiga teman
Korsreferenser
• Lukas 24:13–35 – Amoderna på väg till Emmaus möter den uppståndne och får löftet förklarat genom Jesus’ uttolkning av Gamla testamentet. Förklaringen av Skriften leder till tro och igenkännande. Förklaringen visar hur uppståndelsen ger djupare förståelse.
• Apg 2:31–32 – Denna uppståndelsehändelse bekräftas av apostlarnas vittnesbörd; uppståndelsen underbygger deras predikans auktoritet och sakramentala vittnesbörd.
• Rom 1:3–4 – Paulus vittnar att Jesus uppståndelse var beviset på hans herravälde och Guds kraft för frälsning till tro.
Praktisk tillämpning
Versen uppmanar till tålamod i vår egen vandring med Skriften. Vi uppmuntras att be om Guds uppenbarelse när vi söker förståelse för vad Gud har lovat och vad Jesus har gjort. Den gemensamma erfarenheten av att förstå tar tid, men uppståndelsens budskap ger hopp och stabil grund för tro.
Avslutande sammanfattning
Johannes 20:9 visar att apostlarna ännu inte fullt ut förstått Skriftens ord om uppståndelsen förrän Kristus själv uppenbarar sig och leder deras förståelse. Det påminner oss att Gud ofta tar tid att låta sin ordning gå i uppfyllelse i våra hjärtan, men att uppståndelsens verklighet ger en solid grund för tro och vittnesbörd.
Närvaro av tidigare kända kommentarer (citverk):
Traditionella förklaringar i public-domain-kommentarer (sammanvävda i denna sammanfattning) reflekterar att Jesus uppståndelse inte var en förbigången händelse utan en uppfyllelse av Guds ord. Om exakta korta citat finns i varje verk används försiktigt och nämns här endast i sammanhang där de är relevanta och får plats i en sammanhängande kommentar.