Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 6:1 Jeremia 6:2 Jeremia 6:3 Jeremia 6:4 Jeremia 6:5 Jeremia 6:6 Jeremia 6:7 Jeremia 6:8 Jeremia 6:9 Jeremia 6:10 Jeremia 6:11 Jeremia 6:12 Jeremia 6:13 Jeremia 6:14 Jeremia 6:15 Jeremia 6:16 Jeremia 6:17 Jeremia 6:18 Jeremia 6:19 Jeremia 6:20 Jeremia 6:21 Jeremia 6:22 Jeremia 6:23 Jeremia 6:24 Jeremia 6:25 Jeremia 6:26 Jeremia 6:27 Jeremia 6:28 Jeremia 6:29 Jeremia 6:30



Jeremia 6:30 (SV1917) – Ett silver som må kastas bort
I detta versblock återges en stark bild: folket har blivit som ett smält metall som inte bedårar sig av värde utan visar sig vara av dålig kvalitet. Profeten vänder sig till Israels folk i sin tid som en domsdom över avgudadyrkan och otro. Guds dom är tydlig: de har förkastats; det som tidigare såg lovande ut i deras yttre blir som silver som man vill kasta bort när det visat sig vara misslyckat eller orent. SV1917:s ordval fångar känslan av att deras yttre praktik inte längre bär frukt inför Herren, som söker rättfärdighet och trofasthet istället för skenbar fromhet.
Linjering av huvudbetydelsen
Huvudpoängen är att Guds dom kommer när människors förhållande till honom blivit allvarligt förvrängt. Man kan kalla dem för “ett silver som må kastas bort” eftersom de yttre riter och privilegier inte längre speglar ett hjärta som längtar efter Gud. Det är ett varningsrop om falsk fromhet och omvändelse som saknas i nästa led.
Tre centrala teman
Relaterade passager
– Jeremia 6:21–22 och 7:8–11 visar hur folket blandat sig och blivit hurtigt efter andra råd än Guds ord, vilket leder till risken att förlora Guds stöd. För en parallell bild där yttre ritualer möter inre trohet rekommenderas en jämförelse med Malaki 3:14–15 där trohet omskapas i hjärtat.
Praktisk reflektion
I vår egen tid kan man känna igen frestelsen att hålla fast vid kärlekslösa ritualer eller ytlig fromhet när hjärtat inte fullt ut lever i lydnad och barmhärtighet. Detta kapitel uppmanar oss att granska våra motiv: söker vi Herren i enlighet med hans ord, eller söker vi bara en social eller kulturell bekvämlighet? En uppriktig tro visar sig i rättfärdiga handlingar, ödmjukhet och kärlek till Gud och vår nästa.
Kort avslutande sammanfattning
Jeremia 6:30 beskriver en situation där folkets yttre religiösa sken inte längre räcker inför Guds helighet. Samhällets förkastelse är ett varningens rop till omvändelse: låt hjärtat återvända till Herren och ge honom äkta trofasthet, inte bara ritualer eller socialt godtagande.
Kortare kommentar från äldre kommentarer
Matthew Henry framhåller att Kristi trohet och rättfärdighet kräver inre ordning; Albert Barnes påpekar att ett “förkastat” folk visar att yttre övningar utan inre trohet är meningslösa inför Gud. Adam Clarke tillägger att denna bild av silver som kastas bort betonar värdelösheten hos det som inte bär frukt enligt Guds krav.
SV1917 översättningen används här som etisk och teologisk referensram för att belysa hur Guds straffar följer när människan avvisar Honom.
Cross-referenser: Jeremia 6:21–22; Malaki 3:14–15; Jeremia 7:4.