Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52



Jeremia 28:4 i SV1917 – Förväntan om fria återvändanden
I sammanhanget står profeten Jeremia inför den falska profetens budskap från Hesekiel, en munk som svär att allt kommer att vara lugnt och att Jerusalem snart ska ge vika under en kort provtid. Jeremia bemöter honom med en tydlig och mild, men ändå bestämd, vädjan om att människors hopp måste vila på Herrens ord och inte på mänskliga förhoppningar. I denna vers löper ett hopp som står i direkt kontrast till den omedelbara pressen från exilens verklighet: Gud säger att Jojakims son Jekonja, samt alla som varit i fångenskap i Babylon, ska föras tillbaka till denna plats, och att den babyloniske konungens ok ska sönderbrytas. Budskapet är inte bara tröst, utan en bekräftelse av Guds trogna plan för sitt folk.
Central innebörd
Versen förmedlar en konkret goda nyhet i exilens svåra kontext: Gud verkar inte i tystnad eller med överdriven kraftlöshet, utan verkar i historien till gagn för sitt eget namn. De fångna som varit bortförda till Babylon får återvända till Jerusalem, och deras nationella börda tonas ned när Gud själv tar bort den babyloniska tyngden. Det är en påminnelse om att Guds planer inte förkortas av mänskliga maktförhållanden utan leds av hans suveräna vilja.
Viktiga teman
Relaterade passager
Nyckelkopplingar som ger bredare förståelse: - Jeremia 29:10–11 (löftet om framtid och hopp trots fördrivningen) – betonar att Guds planer syftar till hopp och framtid. - Jesaja 54:7–8 (Guds nåd efter prövningar) – visar att även under straff och separation finns Gud som arbetar till sällhetens syfte. För dessa kopplingar: se hur återvändandet efter straff och den gudomliga upprättelsen av Israel följer av Guds trofasthet snarare än mänskliga insatser.
Praktisk tillämpning
Versen uppmanar till tålamod och tilltro när verkligheten känns motstridlig mot Guds löften. I våra liv kan prov och motgångar likna exilens erfarenheter – vetskapen om att Gud har en plan som leder till befrielse och uppbyggelse ger mod att hoppas och att hålla fast vid hoppet, även när omständigheterna säger något annat. Denna vers uppmuntrar oss också att lyssna till Guds ord framför människors budskap när det gäller vår framtid.
Kopplingar och korta kommentarer
• Jeremia 29:11 – Gud vet vilka planer han har för er och vill ge framtid. Denna vers kompletterar löftet om återvändande med en djupare avsikt. • Mikas 7:8–9 – Hoppet trots nederlag; gudomlig tidsram över mänsklig misslyckande. • Jesaja 43:1–2 – Guds närvaro i prövningar och hans kraft att rädda.
Sammanfattning
Jeremia 28:4 lovar en återvändo och befrielse från den babyloniske kungens ok. Budskapet förblir en del av ett större tema i bibeln: Guds trofasthet genom prövningar och hans plan att återställa sitt folk. Likt de tidiga profeterna uppmanas vi att luta oss mot Herrens ord och lita på hans övergripande syfte, även när nuet känns tungt.
Kommentarer från äldre källor i översättning av SV1917 (sammanfattning): Matthew Henry och Adam Clarke noterar att detta löfte inte bara är politisk, utan också teologisk: Guds kungarike av frihet kommer när hans ord når sin fulla tid. Albert Barnes betonar att upprättelsen av Herren visar att hoppet aldrig är förlorat när vi följer honom.