Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Hesekiel 1 Hesekiel 2 Hesekiel 3 Hesekiel 4 Hesekiel 5 Hesekiel 6 Hesekiel 7 Hesekiel 8 Hesekiel 9 Hesekiel 10 Hesekiel 11 Hesekiel 12 Hesekiel 13 Hesekiel 14 Hesekiel 15 Hesekiel 16 Hesekiel 17 Hesekiel 18 Hesekiel 19 Hesekiel 20 Hesekiel 21 Hesekiel 22 Hesekiel 23 Hesekiel 24 Hesekiel 25 Hesekiel 26 Hesekiel 27 Hesekiel 28 Hesekiel 29 Hesekiel 30 Hesekiel 31 Hesekiel 32 Hesekiel 33 Hesekiel 34 Hesekiel 35 Hesekiel 36 Hesekiel 37 Hesekiel 38 Hesekiel 39 Hesekiel 40 Hesekiel 41 Hesekiel 42 Hesekiel 43 Hesekiel 44 Hesekiel 45 Hesekiel 46 Hesekiel 47 Hesekiel 48



Översikt av Hesekiel 25:8 i SV1917
I denna vers riktar Herren sig genom profeten Hesekiel till Moab och Seir och använder deras bedömning om Juda som något som liknar alla andra folk. Det är en doms- och varningsbudskap som visar hur stolthet och misstro mot Guds utvalda folk leder till gudomlig bedömning. Versen ligger i en sektion där domsprofetiorna mot närstående nationer framträder som exempel på att Gud ser hela världen som hans domän och att stolthet inför hans plan alltid möter avvisande konsekvenser.
Versen i sitt sammanhang
Hesekiel 25 tillrättavisar grannfolken som finner nöje i Juda öde eller som föraktar Guds folk. I denna passage framträder en princip: när nationer föraktar eller ser ner på Guds löften och hans folk, sätts deras förgänglighet i ljuset av Guds planer. Här är fokus inte på JUDAS fel, utan på hur andra nationer försöker rättfärdiga sig själva genom att jämföra sig med Juda hus och därmed avfärda Guds dom och välsignelse.
Huvudlärdom
Huvudlärdomen är att Gud ser och mäter människors självständiga bedömningar av hans folk. Den som föraktar eller underskattar Guds plan för sitt folk gör det inför sin egen ansvarsfråga. Kristallklart är att gudomlig rättvisa inte är beroende av människors smak eller likgiltighet; Gud upprätthåller sin helighet och sina löften även när omständigheterna ser annorlunda ut i människornas ögon.
Gemensamma strängar i gamla kommentatorer
Johannes Calvin och andra lärda lyfter ofta fram att nationernas kommentarer om Israels öde speglar en djupare korrekthet: folkets bemötande av Guds nåd och hans utvalda får återbetalt i dom. I äldre, offentligt domstolshistoriskt tänkande ligger en princip om att stöd eller avvisning av Guds plan får konsekvenser.
Cross-referenser och sammanhang
Kommentarerna visar hur yttre stolthet ofta kommer före nedslag i relation till Guds plan och hur ödmjukhet inför Guds ord visar vägen till rättfärdighet.
Praktisk tillämpning
Sammanfattning
Hesekiel 25:8 visar hur Moab och Seir kritiserar Juda hus och därmed spelar en roll i Guds större plan. Budskapet uppmanar till ödmjukhet inför Guds dom och hans trofasthet mot sitt folk. Genom att hålla fast vid Guds ord undviker man att falla under samma kritik som drabbar dem som föraktar Gud och hans utvalda.
Not: Exakta citat av Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke som finns i offentliga källor citeras endast i korta slagord där de direkt används.