Romarbrevet 3:12 i SV1917 – "Alla hava de avvikit"

Huvudpoängen i denna vers är människans totala oförmåga att uppnå rättfärdighet genom egen gärning. Ingen sökande finner fullkomlighet hos sig själv; alla har avvikit från vägen, och ingen gör det som är gott inför Gud.

Litterär kontext

I Romarbrevet gör Paulus ett systematiskt Morgonljus över människans fall och Guds rättfärdighet genom tron. Denna rad av utsagor följer hans framställning i kapitlen 1–3 där hedningar och judar båda står under syndens makt. Versen belyser en universell mänsklig brist — en kollektiv tinnitus inför Guds krav: ingen är rättfärdig inför Gud. När Paulus citerar eller hänvisar till psalmer och skrifter i kapitel 3, inkl. denna sats, fungerar det som en koncis summering av människans ofullständighet och Guds rättfärdighets behov av en lösning utifrån tro.

Theologisk betydelse

Textens syfte är att undanröja självbetjäningsförsöket att vinna rättfärdighet genom laglydnad eller yttre fromhet. Denna svaghet öppnar vägen för temat om förklarad rättfärdighet genom tron — en gåva som inte bottnar i människans egen prestation utan i Kristi verk. Versen understryker att ingen enskild gärning eller merit står i vägen för Gud, utan hela mänskligheten står i skuld och behov av nåd.

Historiska kommentarer och sammanhang

Redan i tidig reformatorisk tradition betonades att denna slutsats pekar mot rättfärdiggörelsen genom tro och inte genom lagen. I äldre kommentarer märks en gemensam poäng: människan får inte sin rättfärdighet genom egna gärningar, utan genom Guds barmhärtighet i Kristus. (Notera att exakta ord ur våra källtexter ofta varierar mellan översättningar; här antecknas en sammanfattning av de främsta tankarna som ofta upprepas i klassiska kommentarer.)

Korsreferenser och kopplingar

• Rom 3:10–12 – En sammansättning av olika citat som förstärker poängen om människans oförmåga att söka Gud. Dessa verser fungerar som bakgrund till 3:12 och förstärker den universella bedömningen.
• Ps 14:1–3 – Liknande bild av en människa som har blivit oduglig i att göra gott; linken ligger i lika fördömande mänsklig natur som Paulus beskriver i Rom.
• Jes 53:11–12 – Betonar rättfärdighet som kommer genom försoningens verkan, inte genom våra egna gärningar; korsreferensen gör det tydligt hur rättfärdiggörelsen inte uppnås av människan själv.

Genom dessa kopplingar ser man hur Paulus bygger en sammanhängande teologi: människan saknar fullständigt förmåga till gott inför Gud, och Guds rättfärdighet uppnås genom tron på Kristus.

Reflekterande frågor

Sammanfattning och tillämpning

Vers 12 samlar upp budskapet att ingen människa lever upp till vad som är gott inför Gud. Denna verklighet är inte uppgivenhet utan en öppning till förståelsen av övernaturlig rättfärdighet genom tro på Kristus. I varje troende visas en balans mellan erkännande av syndens makt och frimodighet i Guds nåd som förklarar rättfärdig före honom.

Notering om äldre kommentarer: Adam Clarke och Albert Barnes betonar båda att rättfärdiggörelse kommer genom tro, inte genom gärningar, och därigenom stöder Paulus övergripande argument i Romarbrevet. Om någon exakt kort citat förekommer i översatta sammanhang används de sparade formuleringarna nedan endast som referens: "There is none that doeth good" (klassisk sammanfattning i Clarke/Barnes-stil). Ingen längre citat används här i sin helhet för att undvika överdriven repetition.