Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Matteus 1 Matteus 2 Matteus 3 Matteus 4 Matteus 5 Matteus 6 Matteus 7 Matteus 8 Matteus 9 Matteus 10 Matteus 11 Matteus 12 Matteus 13 Matteus 14 Matteus 15 Matteus 16 Matteus 17 Matteus 18 Matteus 19 Matteus 20 Matteus 21 Matteus 22 Matteus 23 Matteus 24 Matteus 25 Matteus 26 Matteus 27 Matteus 28Verse
Matteus 26:1 Matteus 26:2 Matteus 26:3 Matteus 26:4 Matteus 26:5 Matteus 26:6 Matteus 26:7 Matteus 26:8 Matteus 26:9 Matteus 26:10 Matteus 26:11 Matteus 26:12 Matteus 26:13 Matteus 26:14 Matteus 26:15 Matteus 26:16 Matteus 26:17 Matteus 26:18 Matteus 26:19 Matteus 26:20 Matteus 26:21 Matteus 26:22 Matteus 26:23 Matteus 26:24 Matteus 26:25 Matteus 26:26 Matteus 26:27 Matteus 26:28 Matteus 26:29 Matteus 26:30 Matteus 26:31 Matteus 26:32 Matteus 26:33 Matteus 26:34 Matteus 26:35 Matteus 26:36 Matteus 26:37 Matteus 26:38 Matteus 26:39 Matteus 26:40 Matteus 26:41 Matteus 26:42 Matteus 26:43 Matteus 26:44 Matteus 26:45 Matteus 26:46 Matteus 26:47 Matteus 26:48 Matteus 26:49 Matteus 26:50 Matteus 26:51 Matteus 26:52 Matteus 26:53 Matteus 26:54 Matteus 26:55 Matteus 26:56 Matteus 26:57 Matteus 26:58 Matteus 26:59 Matteus 26:60 Matteus 26:61 Matteus 26:62 Matteus 26:63 Matteus 26:64 Matteus 26:65 Matteus 26:66 Matteus 26:67 Matteus 26:68 Matteus 26:69 Matteus 26:70 Matteus 26:71 Matteus 26:72 Matteus 26:73 Matteus 26:74 Matteus 26:75
Huvudpoängen: förföljd rättfärdighet och impulsivitet inför Kristus
Matt 26:51 berättar hur en av Jesu lärjungar lade handen på sitt svärd, slog till översteprästens tjänare och avhögg örat. Denna impulsiva handling väcker två parallella drag i berättelsen: en av människors vandel av våld och missförstånd, samtidigt som Jesu närvaro och ord förklarar en annan väg. I SV1917-läsningen fungerar texten som en skarp kontrast till Jesu självuppoffrande kärlek och den nödvändiga väg som senare leder till kampens och lidandets mitt.
Före händelsen uppmuntrar Jesus sina lärjungar att hålla stånd och låta Anden verka, men i stunden av arrestationen blir den mänskliga reaktionen starkt “icke-försonlig” och impulsiv. Ett avståndstagande till våld visas genom Jesu återhållnade ord och hans motåtgärd – Han helar örat i stället för att svara med mer våld. Denna händelse fungerar som en limning mellan tro och svaghet i mänskligt kött och visar hur Guds plan uppfylls genom oväntade medlare och vad som sker när människan söker sin egen rättvisa.
Texten lyfter fram Kristus som den som vägrar att svara med våld när han blivit förrådd. Det vittnar om hans lydnad för Fadern och hans mission att bära lidandet som en del av frälsningen. Samtidigt speglar händelsen att Jesu kärleksväg inte överensstämmer med samtidens våldslogik. Det är genom sådana skeenden som Guds rike trängs igenom historien: inte genom kraft och aggression, utan genom bittert lidande och försoning.
- Liknelsen där Jesus säger att kärlek till fiender och att vända andra kinden är central (även om det inte nämns ordagrant i jämförelse, bär händelsen med tecken på denna princip). Kortare banden till ord om vapenförlust och fredens kallelse i nästa kapitel.
- Jämför med andra stunder där Jesus svarar med mildhet inför hot eller orättvisa, vilket visar att hans konfrontation med ondska leder mot uppståndelse och fulländning av frälsningen.
I denna scen möter vi en mänsklig impuls som möts av Kristi kajplats – kärlek och försvar av den gudomliga planen genom att lägga ned svärdet och följa Fadern. Genom att minnas helandet av örat och Jesu lydnad lär vi oss att verklig styrka hos Gud visas i att välja försoning framför våld, även när omgivningen förväntar sig något annat.
Ordspråk som speglar denna tänkelse följer i Gamla och Nya testamentets bredare ram: kraften i Guds rike består inte i leder eller vapen, utan i trohet och kärlek.
“Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.”