Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 16:1 Johannes 16:2 Johannes 16:3 Johannes 16:4 Johannes 16:5 Johannes 16:6 Johannes 16:7 Johannes 16:8 Johannes 16:9 Johannes 16:10 Johannes 16:11 Johannes 16:12 Johannes 16:13 Johannes 16:14 Johannes 16:15 Johannes 16:16 Johannes 16:17 Johannes 16:18 Johannes 16:19 Johannes 16:20 Johannes 16:21 Johannes 16:22 Johannes 16:23 Johannes 16:24 Johannes 16:25 Johannes 16:26 Johannes 16:27 Johannes 16:28 Johannes 16:29 Johannes 16:30 Johannes 16:31 Johannes 16:32 Johannes 16:33



Översikt
I Johannes 16:20 utgår Jesus från sin undervisning om sorg och glädje till sina lärjungar. Han förvarnar om en svår tid när de ska känna djup bedrövelse, men låter samtidigt få ett hopp om att deras sorg skall vändas till glädje. Vi möter här en nyckel i kristen erfarenhet: lidande och växt går ofta hand i hand, men Gud har inbyggt ett slutresultat av jubel och upprättelse i sin plan.
Texten kommer i ett avsnitt där Jesus förklarar sin avskedspåminelse och hur Verbets verk kommer att fortsätta efter hans död och uppståndelse. Han försäkrar att deras sorg kommer att bli till glädje när den fullbordade verket avslöjas – när den Helige Ande verkar i världen och deras tro stärks genom uppvaknandet av Kristus närvaro i Anden.
Huvudläxan är att sorg och glädje står i skön harmoni i Guds räddningsplan. Kristi närvaro och verk i Anden vände människors sorg till ett överflöd av tro, hopp och frimodighet. Lärjungegärningen och våra egna prövningar får därmed en plats där Gud själv verkar för att ge djup, varaktig glädje i stället för tillfällig sorg.
Utifrån klassiska kommentarer kan man se att: - Matthew Henry betonar att Jesu ord syftar till de församlade lidandets lärdom: prövningar i tro frigör glädjeens genuina frö och upprättelse i ny födelse. - Albert Barnes lyfter fram att bedrifter som följer prövningar ofta blir källan till djupare tro och andlig glädje. - Adam Clarke påpekar att kristen glädje inte är en flyktig känsla utan en beständig frukt av Guds verk i hjärtat genom Anden. - En tredje samtida kommentar framhäver att smärtan här kan ses som födelsekanalen för en ny relation till Herren och tillvaro i Andens närvaro. Inga exakta citat från dessa kommentatorer återges här i sin helhet, men deras sammanhållna poänger speglas i hur texten får sin tyngd av hopp genom lidande.
Kopplingar att överväga: - Rom 8:28–29 visar hur Gud arbetar alla saker till det som gagnar dem som älskar honom. - 2 Kor 4:17–18 talar om vår vedermödas upphov till en oförgänglig vikt av härlig vikt genom Kristi Kristi uppståndna kraft. - Lk 24:32 vittnar om hur upptäckten av uppståndelsens sanning vänder sorg till viss ögonblicks glädje.
Joh 16:20 uppmuntrar: sorgens stundar är inte slutet utan porten till en djupare glädje som Gud själv förbereder. Genom hans ord, och särskilt genom Andens inverkan i tro, blir vår bedrövelse vänd till en bestående glädje. Lärjungarna får mångfacetterad undervisning om hur Gud leder sitt folk genom lidande till en triumferande tro.
Referenser att studera vidare: - Rom 8:28 - 2 Kor 4:17–18 - Lk 24:32 För varje referens: reflektera över hur prövningens stund leder till en djupare insikt i Kristus.