Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 14:1 Johannes 14:2 Johannes 14:3 Johannes 14:4 Johannes 14:5 Johannes 14:6 Johannes 14:7 Johannes 14:8 Johannes 14:9 Johannes 14:10 Johannes 14:11 Johannes 14:12 Johannes 14:13 Johannes 14:14 Johannes 14:15 Johannes 14:16 Johannes 14:17 Johannes 14:18 Johannes 14:19 Johannes 14:20 Johannes 14:21 Johannes 14:22 Johannes 14:23 Johannes 14:24 Johannes 14:25 Johannes 14:26 Johannes 14:27 Johannes 14:28 Johannes 14:29 Johannes 14:30 Johannes 14:31



Johannese evangelium 14:12 (SV1917) – Den som tror på mig, skall göra de gärningar jag gör
Jesus deklarerar att sann tro inte bara innebär tro på honom utan också att hans efterföljare deltar i hans verksamhet. De som tror skall döma att göra liknande gärningar och till och med större, eftersom de kopplas till hans uppgift och mission genom helig kraft när han går till Fadern.
Litterär kontext
I det pågående försoningsmönen i Johannesevangeliet uppmanar Jesus apostlarna att tro och lita på honom när han säger att han går till Fadern och att den Helige Ande kommer att komma. Denna vers följer Jesu löfte om avlösning och närvaro genom den Helige Ande (den Hjälparen). Trots att Jesus schematiskt talar om att “göra gärningar” antyder han att hans efterföljare får del i hans kraft genom Anden och gemenskapen med Fadern.
Tidens teologi och betydelse
Texten uttrycker en övergång: Jesus går till Fadern, men hans uppdrag fortsätter i troendes liv. Gärningar som följer av tron är inte bara mirakulösa tecken utan tjänande kärlek och undervisning i sannhet. Den som tror blir i realiteten en förlängd av Kristi verksamhet i världen – inte i absolut identisk detalj, utan i andan och syftet, ofta i större utsträckning genom rikare spridning och bredare kontext.
Kopplingar i Skriften
Genom dessa kopplingar ser vi en röd tråd: tro på Jesus kopplar oss till hans uppdrag, och Andens kraft gör det möjligt att leva ut detta uppdrag i olika situationer.
Teologisk betydelse
Texten betonar troendes deltagande snarare än passivitet. Gärningarna syftar till Googensen av Kristi kärlek, undervisning och helande – tecken som pekar mot Fadern. Det är inte en konkurrens mellan Jesu gärningar och våra, utan en samverkan där vår tro blir kanal för Herrens kraft i världen.
Frågor för reflektion
Kort slutsats
Joh 14:12 fördjupade vår förståelse av vad det innebär att vara troende: vi kallas inte till stillastående tro, utan till aktivt medskapande i Kristi gärningar genom den Helige Ande. Jesu uppgång till Fadern öppnar platsen för Andens verk i kyrkan, så att hans gåvor fortsätter att stråla ut i världen genom troende.
Notering om äldre kommentarer
Som ofta nämnt av äldre kristna kommentarer (till exempel Matthew Henry och Adam Clarke) framkommer en betoning på troendes deltagande i Kristi verksamhet genom Andens kraft och i gemenskap med Fadern. Exakta återgivningar från dessa källor används sparsamt och bara när de tydligt förstärker förståelsen här.
Kort korsreferenser
Referenser utan fullständiga versrader, men relevanta för kontexten: se Joh 7:38; Acts 1:8; Mark 16:17–18. Dessa stöder idén om att tro och Ande-dunder möjliggör vittnesbörd och tecken i världens mitt, vilket speglar Frälsarens uppdrag och Faderns syfte.