Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 10:1 Johannes 10:2 Johannes 10:3 Johannes 10:4 Johannes 10:5 Johannes 10:6 Johannes 10:7 Johannes 10:8 Johannes 10:9 Johannes 10:10 Johannes 10:11 Johannes 10:12 Johannes 10:13 Johannes 10:14 Johannes 10:15 Johannes 10:16 Johannes 10:17 Johannes 10:18 Johannes 10:19 Johannes 10:20 Johannes 10:21 Johannes 10:22 Johannes 10:23 Johannes 10:24 Johannes 10:25 Johannes 10:26 Johannes 10:27 Johannes 10:28 Johannes 10:29 Johannes 10:30 Johannes 10:31 Johannes 10:32 Johannes 10:33 Johannes 10:34 Johannes 10:35 Johannes 10:36 Johannes 10:37 Johannes 10:38 Johannes 10:39 Johannes 10:40 Johannes 10:41 Johannes 10:42



Johannes 10:5 (SV1917) – En trygg flock som hörsamma inte främmande röster
I det föregående avsnittet beskriver Jesus som den gode herden som känner sina får och som de känner igen hans röst. Den här versen fördjupar skillnaden mellan den lydnad som kommer av att följa Herden och den vilsenhet som drabbas när man lämnas åt främmande röster. Fåret lyder inte en främmande man utan flyr därifrån, för det känner igen rösten. Budskapet är en uppmaning till trofasthet och åtskillnad mellan den sanna läran och andra röster.
Versen i sitt sammanhang
I texten driver Jesus hem sin identitet som den gode herden och åtskillelsen mellan honom och andra som försöker leda fåren bort från honom. Ordet "främmande" signalerar inte bara okända personer utan alternativ som saknar livets auktoritet och som inte känner fåren eller deras Herde. Fåren följer bara den som de känner och litar på i hjärtat.
Huvudlärdomen
Den centrala poängen är att kännetecknet på sanna troende är lydnad inför Herdens röst. De känner igen hans röst genom den inre ledningen av den Helige Ande, ordets lydnad och en växande tro. Det innebär försiktighet inför övertygelser som låter som rätt men som saknar livets källsprång hos Kristus.
Sammankopplingar i Bibeln
Kommentarer i traditionen: Matthew Henry betonar att fåren inte följer främmande röster eftersom deras ögon och öron varit tränade av Herden. Albert Barnes framhäver att kända röster uppstår ur ett liv nära Kristus, där närhet till Jesus gör att man känner igen hans sätt och hans sanning. Adam Clarke påpekar att lydnad inte beror på yttre auktoritet utan på det inre samförståndet mellan fåren och deras Ledare.
Tillämpning
Troende uppmanas att vårda sin lyssnande förmåga: återknyta till Ordet, be om ledning av Anden och pröva undervisning mot den Jesus lär oss. Var vaksam mot röster som låter lockande men som inte bygger på sanningens kärna. En praktisk sådan hållning innebär regelbundet bön och bibelläsning, så att man känner igen Herden även när han talar mjukt eller genom andra kristna.
Korshänvisningar och korta förklaringar
Sammanfattning
Johannes 10:5 visar hur ett sant får följer sin Herde och flyr från främmande röster. Denna inställning växer fram ur en levande relation med Kristus, där Guds ord och Andens ledning formar våra reaktioner och val. Versen uppmanar oss att vara uppmärksamma, oavsett hur lockande andra budskap kan verka, och att alltid återvända till den rösten som står i sanningens ljus.
Urval av tidigare kommentarer och ordalag från kända kommentatorer: "Får följer bara den som de känner" (Henry) samt poängen att gudomlig kännedom kommer av nära gemenskap med Kristus. Barnes understryker tecknet på trofasthet inför den sanna Herden, Clarke betonar prövningen av andar och lydnadens inre grund.