Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 10:1 Johannes 10:2 Johannes 10:3 Johannes 10:4 Johannes 10:5 Johannes 10:6 Johannes 10:7 Johannes 10:8 Johannes 10:9 Johannes 10:10 Johannes 10:11 Johannes 10:12 Johannes 10:13 Johannes 10:14 Johannes 10:15 Johannes 10:16 Johannes 10:17 Johannes 10:18 Johannes 10:19 Johannes 10:20 Johannes 10:21 Johannes 10:22 Johannes 10:23 Johannes 10:24 Johannes 10:25 Johannes 10:26 Johannes 10:27 Johannes 10:28 Johannes 10:29 Johannes 10:30 Johannes 10:31 Johannes 10:32 Johannes 10:33 Johannes 10:34 Johannes 10:35 Johannes 10:36 Johannes 10:37 Johannes 10:38 Johannes 10:39 Johannes 10:40 Johannes 10:41 Johannes 10:42



Johannese evangelium 10:3 (SV1917): Fåren lyssnar till hans röst
Denna vers framhäver Jesus som den goda herden vars konungsljud – hans röst – leder och känner igen fåren. Dörrvaktaren öppnar vägen till Jesus, fåren följer honom, han kallar dem vid namn och för dem ut. Det är en beskrivning av personlig omsorg, kännedom och befrielse från fårens tidigare misstro eller otrygghet.
Litterär kontext
I kapitlets mitten skildras Jesus som den som kommer för att ge liv och som känner sina får. Olika bilder används för att utmärka hans relation till folket: port, herde, och dörr. Denna vers koncentrerar bilden kring tilliten mellan herden och fåren; fårens igenkännande röst symboliserar verklig gemenskap och ledning. Det är också en polemik mot andra ledare som inte känner sina får eller gav dem frihet utan kontroll.
Theologisk betydelse
Jesus som dörr och som herde innebär ett tvåfaldigt anspråk: han öppnar vägen till gemenskap med Gud och han leder folket i trygghet. Fåren lyssnar till hans röst – ett uttryck för tro och lydnad – och han känner dem vid namn, vilket talar om personlig kännedom och välvilja. Denna personliga obrutenhet står i kontrast till rättfärdighetens mål – att Gud känner varje människa och varje trofast vänlighet. Det är också en förväntan på vår egen relation till Jesus som vår ledare och görare av frihet.
Historisk-litterära jämförelser i traditionen
Denna bild av herden och fåren är central i både Gamla och Nya Testamentet. Flera äldre kristna kommentatorer har betonat att Jesus uppfyller den goda herdens uppgifter: kännedom, omvårdnad, skydd och frihet. Noteras i klassiska kommentarer att fåren leder sig av en välkänd röst; det kräver att fåret avsätter andra röster och följer endast den som blivit närvarande i fårets vardag.
Skriftliga kobinationer och hänvisningar
Hänvisningarna illustrerar kontinuiteten i Herrens ledarskap och det personliga bands betydelse mellan ledare och följeslagare i Bibeln.
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
I denna vers uppenbaras Jesus som den allerledande och mest personligt kända herden. Hans röst är inte bara ord utan inbjudan till gemenskap, frihet och skydd. När fåren känner igen hans röst och följer honom, upphör deras osäkerhet; de går ut i liv och frihet under hans omsorg. Denna bild inbjuder oss att söka en kontinuerlig, personlig relation till Kristus och att låta hans röst forma våra liv i varje beslut och relation.
Urval av tidigare kommentarer (utdrag)
Kommentarer från klassiska kommentatorer betonar att Jesus uppfyller rollen som den goda herden genom närhet och vinnande ledarskap. Från Adam Clarke: “Den store Herden leder sina får med varsamhet och kunskap; hans rösts igenkännande för med sig in i livet.” Från Matthew Henry och Albert Barnes framhävs röstens auktoritet och personliga kännedom som centrala aspekter av den troendes förhållande till Kristus.