Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 10:1 Johannes 10:2 Johannes 10:3 Johannes 10:4 Johannes 10:5 Johannes 10:6 Johannes 10:7 Johannes 10:8 Johannes 10:9 Johannes 10:10 Johannes 10:11 Johannes 10:12 Johannes 10:13 Johannes 10:14 Johannes 10:15 Johannes 10:16 Johannes 10:17 Johannes 10:18 Johannes 10:19 Johannes 10:20 Johannes 10:21 Johannes 10:22 Johannes 10:23 Johannes 10:24 Johannes 10:25 Johannes 10:26 Johannes 10:27 Johannes 10:28 Johannes 10:29 Johannes 10:30 Johannes 10:31 Johannes 10:32 Johannes 10:33 Johannes 10:34 Johannes 10:35 Johannes 10:36 Johannes 10:37 Johannes 10:38 Johannes 10:39 Johannes 10:40 Johannes 10:41 Johannes 10:42



Johannes 10:26 (SV1917) – "Men I tron mig icke, ty I ären icke av mina får."
I detta avsnitt används Jesus som den gode herden som kommer till sina får. Många som hör honom räckte inte till tro och följde honom inte, trots att han uppenbarade sig som Guds Son. Versen placeras inom den bredare liknelsen om fåren och herden där Jesus förklarar att det inte finns någon Tro i hjärtat hos de som inte lyssnar och följer honom. Han kombinerar vårdslöshet hos fienderna med en tydlig identifikation av sina sanna anhängare: de som tillhör honom är trygga i hans identitet och lydnad.
Central betydelse
Orden "Men I tron mig icke" riktar sig till de som tvivlar eller avvisar honom trots hans kallelse. Jesus sätter här först på pränt vad som skiljer hans får från andra: ett liv präglat av lydnad och trohet. De som är hans får känner hans röst och följer honom, medan icke-fåren inte känner honom på samma sätt. Detta visar att sann tro inte är ett yttre erkännande utan en inre relation till honom som Herre och ledare.
Tre centrala teman
Kopplingar till andra texter
- Psalm 23: Herden och fåren som lyder en sådan ledare ger trygghet och skydd; men utan troförbindelse förlorar man denna omsorg. Förståelsen av fåren som följer herden speglar den trohet som David beskriver i Guds förhållande till sitt folk.
- Rom 8:9–16 – Andens närvaro i de troende gör att de hör Guds röst och lever i frihet snarare än i köttets slaveri. Denna inre ledning målar upp samma distinction mellan de som tillhör Kristus och de som inte gör det.
- 1 Joh 3:24 – Den avlidna frukten av ett liv i tro blir en bekräftelse på av människans förening med Jesus som herde och vän.
Praktisk reflektion
Detta versstycke utmanar oss att fråga: Tillhör jag Jesu får? Är jag van vid att känna hans röst i vardagen och följa hans väg, även när det kräver kors? Äkta tro visar sig i lydnadens vardag och i den kärlek som speglar hans herdeskap – att vår säkerhet inte ligger i vår egen säkerhet utan i hans vår vänskap och ledning.
Sammanfattning
Johannes 10:26 avslöjar spänningen mellan två livsöden: de som hör och följer Jesus – eftersom de tillhör honom – och de som avvisar honom trots vittnarens anrop. Jesus understryker sin unika ställning som Guds herde och vår räddare, den som känner sina får och blir känd genom lydnad och tro.
Exakta citat från äldre kommentatorer (använde endast om tillgängligt)
Sammanvävda insikter från klassiska kommentarer lutar mot att understryka människors kännedom av Jesus och att tron är en relation snarare än endast ett bekännelseuttalande. Noterbart är att Matthevs Henry och Adam Clarke ofta betonar att fåren känner herdens röst och följer honom i tro och lydnad; deras ord används här för att förstärka betydelsen av identifikation med Kristus.