Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 10:1 Johannes 10:2 Johannes 10:3 Johannes 10:4 Johannes 10:5 Johannes 10:6 Johannes 10:7 Johannes 10:8 Johannes 10:9 Johannes 10:10 Johannes 10:11 Johannes 10:12 Johannes 10:13 Johannes 10:14 Johannes 10:15 Johannes 10:16 Johannes 10:17 Johannes 10:18 Johannes 10:19 Johannes 10:20 Johannes 10:21 Johannes 10:22 Johannes 10:23 Johannes 10:24 Johannes 10:25 Johannes 10:26 Johannes 10:27 Johannes 10:28 Johannes 10:29 Johannes 10:30 Johannes 10:31 Johannes 10:32 Johannes 10:33 Johannes 10:34 Johannes 10:35 Johannes 10:36 Johannes 10:37 Johannes 10:38 Johannes 10:39 Johannes 10:40 Johannes 10:41 Johannes 10:42



Johannes 10:16 (SV1917) — En enda hjord och en herde utanför det uppenbara fårahuset
En tydlig sammanfattning i ett par ord: Jesus övertalar att hans sanning sträcker sig utöver det judiska folket och att de som följer honom tillhör en enda, sammansatt hjord, under en och samma herde.
Meningen i ett fånget ögonblick
“Jag har ock andra får, som icke höra till detta fårahus; också dem måste jag draga till mig, och de skola lyssna till min röst. Så skall det bliva en hjord och en herde.”
Kontext och bakgrund
I Johannesevangeliet går Jesus ofta i dialog om sin uppgift och sin relation till Fadern. Detta avsnitt följer hans bild av sig själv som en god herde och hans vurm för sann tillit hos sina får. Här markeras en expansion utöver det omedelbara “fårahuset” – det vill säga den judiska gruppen – till gagn för hela mänskligheten. Betydelsen av hans rösts kallelse understryks: ett rop som skapar gemenskap och identitet i en ny, universell hjord.
Tolkningspunkter
Källkänsla och tankar från äldre kommentarer
Från Matthew Henry framhålls att Jesu uppenbara mål är att samla skingrade hjordar till tro och lydnad under en herde. Albert Barnes betecknar uppgiften som universell kallelse, där Jesus inte förskjuter utan vederbörligt inkluderar en ny flod av tro; Adam Clarke betonar att denna utvidgning inte försvagar det judiska folket, utan kompletterar Guds plan om tro och gemenskap genom Kristus. En tredje klassisk kommentar lyfter hur rösten som Jesus hör beskriver ett personligt samtal som skapar gemenskap i hans församling. Dessa perspektiv förenas i bilden av både kärlek och urval.
Kort citat från äldre kommentarer
Matthew Henry: ”Jesu kärlek och omsorg sträcker sig till andra fåren, som ännu inte hört till hans fårhus.”
Albert Barnes: ”Rösten som kallar och leder är samma som tidigare, men räcker längre än det specifika folket.”
Adam Clarke: ”Detta visar visst att Kristi kungarike är öppet mot hela världen, inte bara mot judarna.”
Relaterade bibelställen och bemärkelse
• Jesaja 56:7 – Guds hus som bär bön och öppenhet för främlingar; betonar inbjudan utanför Israels begränsning.
• Rom 10:12-13 – Tydliggör att “ingen skillnad” råder mellan jud och grek vad gäller frälsningen.
• Förening under en herde (Hebr. 13:20-21) – Guds Ledning och måttlighet i församlingens gemenskap under Kristus.
Praktisk tillämpning
Jesu röst kallar varje troende att vara öppen, välkomnande och förenande. Församlingen uppmanas att vara inkluderande, lyssna till olika människor som svarar på Jesu kallelse, och vårda gemenskapen så att olika får finner sig i en enhetlig flock under Kristus som "härskare".