Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52



Jeremia 39:3 (SV1917) – Direkt inställning och betydelse
I den översättning som används här hamnar vi mitt i utfallet av bibliska händelser då Jerusalems murar och palats vårdas av profeten Jeremia och av kungens tjänare när det babyloniske riket intog staden. Versen listar de furstar som drog in i staden och deltog i överinseendet över fångarna och den babyloniske konungens ordning. Av Köpmännens portar står de nämnda nämligen i Mellersta porten: Nergal-Sareser, Samgar-Nebo, Sarsekim, överste hovmannen, Nergal-Sareser, överste magern, och övriga furstar.
Direkt sammanhang och vad texten avslöjar om Gud och tro
Texten fångar ögonblicket då Juda och Jerusalem faller inför Babylon. Den visuella porten och de listade furstarna markerar att här inte längre råder mänsklig makt, utan Guds dom och upprättande av ett ny ordning. För tronsvardagens troende är detta en påminnelse om Guds suveränitet över kungar och riken – att han använder främmande makter som instrument för att förverkliga sin plan och förhärliga sitt ord även när folket strävar efter självständighet.
Viktiga ord och bilder att avläsa
“Mellersta porten” fungerar som en arkitektonisk bild av ett inre utrymme där råd och beslut tas; här står furstarna i ett offentligt sammanhang inför ögat på muren och porten som förrädiskt symboliserar både skydd och risk. Listan över furstar betonar att även högt uppsatta tjänstemän blir del av den gudomliga domen när landet vacklar. Orden visar hur intensiva militära och politiska system lätt blir verktyg i Guds större syfte.
Relaterade bibelpassager
Göranden och ord i dessa hänvisningar förstärker bilden av att Gud inte saknar kontroll även när maktetiderna rasar och att lydnad och tro på honom är den verkliga tryggheten.
Dagens tillämpning
Frågan som riktas till läsaren är inte bara vad som hände då, utan hur vi ser på makt, beslut och tro när världens stormar blåser. Om Gud kan använda en fiende som verktyg i sin plan, kan vi också lita på att hans ord står fast i våra dagar av politisk osäkerhet. Bekräfta din tro genom att hålla fast vid Guds ord och söka hans vilja även när omständigheterna ter sig övermäktiga.
Sammanfattning och integrerad förståelse
Jeremia 39:3 placeras i en kritisk ögonblicksskildring där mänsklig makt kolliderar med Guds dom. Texten ropar inte nödvändigtvis ut skuld, utan belyser Guds fullständiga kontroll över kungar och städer. I linje med klassiska kommentarer ser vi hur profeten Henry, Barnes och Clarke betonar Guds storhet över historia och hur troende får dra nytta av att vårda trofasthet under prövningar. Kort sagt: även när världens furstar rasar, står Gud fast – och hans ord bevarar hoppet.
Urval av äldre kommentarer: Matteus Henry och Adam Clarke framhäver Guds överinseende över nationernas öden, och Albert Barnes påpekar hur profetiska texters historiska detaljer speglar gudomlig ledning.