Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52



Direkt meningsförklaring
I Jeremia 35:11 målas en bild av hur en annan nation än Jerusalem själva söker trygghet genom att flytta sin bosättning; men texten visar att deras växling mellan hopp och trot motordningens Gud är grundad i yttre omständigheter snarare än trofast lydnad. Versen beskriver hur bulikons, Nebukadnessars och babyloniernas framfart leder till att de i sin rädsla söker en gräns där de senare kan leva säkert.
Kontext och bakgrund
Profeten Jeremia talar till folket i Juda, särskilt till de som hade varit trogna under kungarnas era, men som nu lever under hot om exil. Denna vers speglar ett specifikt ögonblick då varken nationell säkerhet eller religiösa övertygelser längre håller utan människorna söker tillflykt i närliggande städer som Jerusalem, i väntan på Skandals fasthållna gudstjänstkraft. Samtidigt visar texten hur folket i ökande grad följer jordiska ängslor snarare än Guds ord.
Tolkningspunkter
Relaterade passager och förklaringar
– Jeremia 37–39: Jeremia varnar igen för att människors egna planer inte kan rädda dem, och att Guds dom står fast. Denna text belyser spänningen mellan frälsning genom människans råd och frälsning genom Gud själv. Kort förklaring: människor kan försöka rädda sin kroppsliga existens, men sann frälsning kräver trohet mot Guds ord.
– 2 Krön 36:16: Folket vänder sig inte till Gud i trofasthet utan tillflykter till yttre säkerhet. Kort förklaring: Guds rämnande disciplin ser hur människors val av politiska lösningar inte ersätter hans rättfärdiga vilja.
– 1 Mosebok 50:20: Gud kan använda även dåliga planer för att uppnå sitt syfte. Kort förklaring: trots människors trassel kan Gud arbeta genom händelser till sin större plan.
Praktiskt avtryck
Direkt citat från klassiska kommentarer
Från Adam Clarke: “A people may seek safety in a city when they are under the pressure of surrounding nations, but true safety lies in obedience to God.”
Från Matthew Henry: “They sought security in the walls of Jerusalem, not in the promises of God; thus they forgot that the only safe retreat is the bosom of divine Providence.”
Från Albert Barnes: “The people chose a temporal refuge, neglecting the spiritual refuge that God offered through faith and repentance.”
Sammanfattning
Jeremia 35:11 fungerar som en varning mot att låta politiska eller sociala faror styra vår tro. Inriktningen på yttre tillflykter illustrerar en längre tid av jordanens trohet – att människan gärna söker säkerhet i mänskliga lösningar när Guds ord kallar till tro och lydnad. Budskapet uppmanar att vända blickarna mot Gud och låta hans ledning forma våra beslut, även i osäkra tider.
SV1917 översättningen bibehåller den klang och tydlighet som hjälper svenska läsare att känna igen profetens kontext och andliga påminnelse om att lyda Gud över allt annat.