Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52



Jeremia 1:6 (SV1917) – Närvaro och kallelse i ett osäkert uppdrag
Textens omedelbara sammanhang: Jeremia talar som ett av Guds profeter i Juda rike inför en tid av hot och kommande dom. I kapitlets början presenteras Guds uppenbarelse och invändningar som Jeremia bär inom sig: han känner sig för ung och osäker på sin förmåga att tala. I sin replik visar Jeremia sin mänskliga tvekan inför det uppdrag som Gud snart kommer att lägga på hans axlar.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Guds svar följer en rytm som återkommer i profetiska kallelser: Gud ser kallelsen i Jeremia före Jeremia förstår sig tillräckligt. Han står redan vid offsetet som den som formar och sänder. Det visar Guds initiativ och omsorg om Israel, även när mänskligheten känner sig oförmögen. Texten betonar att kallelsen inte bygger på människans köttsliga kapacitet, utan på Guds ord, som ger styrka och auktoritet.
Viktiga ord och bilder
• "Ack Herre HERRE!" uttrycker Jeremias ödmjuka vädjan om barmhärtighet och klarhet framför ett för honom ovant uppdrag.
• "så talar jag icke att tala" speglar en känsla av begränsning och brist på förmåga. Jeremia refererar till sin ungdomlighet och till att talekonst kräver mognad av honom själv.
• Denna självuttryckning öppnar för Guds kraft att verka: vad mennesker finner otillräckligt, blir platsen där Gud kan verkställa sin kallelse genom sitt ord.
Knutna passager
• 1:7–8 – Guds försäkran att kallelsen står över personens tvekan och att han kommer att vara med Jeremia. Det ger en modell för hur Gud uppmuntrar profeter i utsatta uppdrag.
• 1:9–10 – Herrens hand på Jeremia och hans försäkran om att han skall växa i ordets kraft. Dessa verser förklarar övergången från mänsklig rädsla till gudomlig auktoritet.
Cross-reference: Hebreerbrevet 4:12 används ofta för att förstå hur Guds ord skär igenom och formar. Denna koppling visar att Guds ord är det som ger rätt att tala och mod att gå framåt.
Betydelse för idag
Kallelsens tema svarar till varje troende som står inför uppgifter som verkar övermäktiga. När vår egen blick fastnar i vår ungdom eller vår osäkerhet, bjuder texten in till att hitta sin kraft i Guds närvaro. Gud kallar inte bara erfarna eller starka; han utrustar dem som svarar i lydnad. Vi får öva oss i att lyfta blicken från vår egen oförmåga till Gud som ger ord och mod.
Kort sammanfattning
Jeremia 1:6 visar hur Gud möter mänsklig tvekan med anrop och försäkran: din ungdom är ingen hinder när Herrens ord går fram. Med detta i minnet kan vi förstå vår egen kallelse som ett förtrogen uppdrag där Gud själv gör arbetet.