Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Apostlagärningarna 1 Apostlagärningarna 2 Apostlagärningarna 3 Apostlagärningarna 4 Apostlagärningarna 5 Apostlagärningarna 6 Apostlagärningarna 7 Apostlagärningarna 8 Apostlagärningarna 9 Apostlagärningarna 10 Apostlagärningarna 11 Apostlagärningarna 12 Apostlagärningarna 13 Apostlagärningarna 14 Apostlagärningarna 15 Apostlagärningarna 16 Apostlagärningarna 17 Apostlagärningarna 18 Apostlagärningarna 19 Apostlagärningarna 20 Apostlagärningarna 21 Apostlagärningarna 22 Apostlagärningarna 23 Apostlagärningarna 24 Apostlagärningarna 25 Apostlagärningarna 26 Apostlagärningarna 27 Apostlagärningarna 28Verse
Apostlagärningarna 2:1 Apostlagärningarna 2:2 Apostlagärningarna 2:3 Apostlagärningarna 2:4 Apostlagärningarna 2:5 Apostlagärningarna 2:6 Apostlagärningarna 2:7 Apostlagärningarna 2:8 Apostlagärningarna 2:9 Apostlagärningarna 2:10 Apostlagärningarna 2:11 Apostlagärningarna 2:12 Apostlagärningarna 2:13 Apostlagärningarna 2:14 Apostlagärningarna 2:15 Apostlagärningarna 2:16 Apostlagärningarna 2:17 Apostlagärningarna 2:18 Apostlagärningarna 2:19 Apostlagärningarna 2:20 Apostlagärningarna 2:21 Apostlagärningarna 2:22 Apostlagärningarna 2:23 Apostlagärningarna 2:24 Apostlagärningarna 2:25 Apostlagärningarna 2:26 Apostlagärningarna 2:27 Apostlagärningarna 2:28 Apostlagärningarna 2:29 Apostlagärningarna 2:30 Apostlagärningarna 2:31 Apostlagärningarna 2:32 Apostlagärningarna 2:33 Apostlagärningarna 2:34 Apostlagärningarna 2:35 Apostlagärningarna 2:36 Apostlagärningarna 2:37 Apostlagärningarna 2:38 Apostlagärningarna 2:39 Apostlagärningarna 2:40 Apostlagärningarna 2:41 Apostlagärningarna 2:42 Apostlagärningarna 2:43 Apostlagärningarna 2:44 Apostlagärningarna 2:45 Apostlagärningarna 2:46 Apostlagärningarna 2:47
Apostlagärningarna 2:26 (SV1917): Fördenskull gläder sig mitt hjärta, och min tunga fröjdar sig, och jämväl min kropp får vila med en förhoppning
Direkt sammanhang
Detta versstycke är en del av Peters uttalande i pinkenedens frestelse när folket reagerar på den första pingsten. Inom det ögonblicket uttrycker aposteln en innerlig förnimmelse av hur Gud uppfyllde löftet om Messias seger och därigenom förenar troendes hjärtan med hopp. Versen fångar ett mycket personligt betraktelse på glädje, tungans fröjd och kroppens vila, som följer av en säker förväntan på det som står säkert i Gud.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Genom hela kapitlet visar Gud sin trofasta närvaro och sin uppfyllde löftegivning. Det som sker på pingstdagen förmedlar en Gud som ger sin Ande till de troende, vilket skapar en djupt glädjefylld gemenskap och inre styrka. Texten vittnar om en tro som inte bara är intellektuell utan erfarenhetsmässig: när Guds löften står fast, förvandlas människans tillstånd – hjärtat blir upplyft, tungan får fröjd i att tala om Guds göranden, och kroppen får vila i ett hopp som övervinner rädslans tyngd.
Nyckelbegrepp och bildspråk
Relaterade avsnitt
Cross-references i samma tema: - Förhoppningens vila i hoppet om uppståndelsen (1 Pet 1:3–4): tro och hopp ger andlig vila som övergår svårigheter. - Glädje i Herren (Psalm 16:11): källan till djup glädje som männskan finner i närheten av Gud. - Tungan och vittnesbördet (Rom 10:9–10): friheten i att få bekänna Guds verk genom tro och dopets vittnesbörd.
Historisk-insikt (sammanställd syntes)
Kommentarer från klassiska källor i public domain hjälper att förstå ton och mål. Matthew Henry ser betoningen på fröjd som ett tecken på rättfärdighetens upprättelse och på hur Guds rike ger inre vila. Albert Barnes lyfter fram hur tungan blir fri för att vittna om Guds verk när hjärtat är omvände och tro följer med livets vardag.
Så här kan versens sanning tillämpas idag
Trohetens löften i Kristus ger oss en grundad glädje även under prövningar. När Guds Ande verkar i oss, upplevs en inre glädje som inte beror på yttre omständigheter. Allt detta leder till en viss vila i hoppet om det fullbordade Guds rike. Denna vila kan yttra sig i mod att vittna, i tacksamhet i vardagen och i ett emellanåt stilla förväntansfullt sinne inför framtiden.
Sammanfattning
Denna vers är inte bara en känsla utan en erfarenhet av Guds närvaro: hjärtat gläds, tungan fröjdar sig och kroppen vilar i en trygg förhoppning. Det är bilden av ett liv som har blivit upprättat genom Guds löften och Andens närvaro, vilket bär vittnesbörd i varje del av människans väsen.