Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Apostlagärningarna 1 Apostlagärningarna 2 Apostlagärningarna 3 Apostlagärningarna 4 Apostlagärningarna 5 Apostlagärningarna 6 Apostlagärningarna 7 Apostlagärningarna 8 Apostlagärningarna 9 Apostlagärningarna 10 Apostlagärningarna 11 Apostlagärningarna 12 Apostlagärningarna 13 Apostlagärningarna 14 Apostlagärningarna 15 Apostlagärningarna 16 Apostlagärningarna 17 Apostlagärningarna 18 Apostlagärningarna 19 Apostlagärningarna 20 Apostlagärningarna 21 Apostlagärningarna 22 Apostlagärningarna 23 Apostlagärningarna 24 Apostlagärningarna 25 Apostlagärningarna 26 Apostlagärningarna 27 Apostlagärningarna 28Verse
Apostlagärningarna 2:1 Apostlagärningarna 2:2 Apostlagärningarna 2:3 Apostlagärningarna 2:4 Apostlagärningarna 2:5 Apostlagärningarna 2:6 Apostlagärningarna 2:7 Apostlagärningarna 2:8 Apostlagärningarna 2:9 Apostlagärningarna 2:10 Apostlagärningarna 2:11 Apostlagärningarna 2:12 Apostlagärningarna 2:13 Apostlagärningarna 2:14 Apostlagärningarna 2:15 Apostlagärningarna 2:16 Apostlagärningarna 2:17 Apostlagärningarna 2:18 Apostlagärningarna 2:19 Apostlagärningarna 2:20 Apostlagärningarna 2:21 Apostlagärningarna 2:22 Apostlagärningarna 2:23 Apostlagärningarna 2:24 Apostlagärningarna 2:25 Apostlagärningarna 2:26 Apostlagärningarna 2:27 Apostlagärningarna 2:28 Apostlagärningarna 2:29 Apostlagärningarna 2:30 Apostlagärningarna 2:31 Apostlagärningarna 2:32 Apostlagärningarna 2:33 Apostlagärningarna 2:34 Apostlagärningarna 2:35 Apostlagärningarna 2:36 Apostlagärningarna 2:37 Apostlagärningarna 2:38 Apostlagärningarna 2:39 Apostlagärningarna 2:40 Apostlagärningarna 2:41 Apostlagärningarna 2:42 Apostlagärningarna 2:43 Apostlagärningarna 2:44 Apostlagärningarna 2:45 Apostlagärningarna 2:46 Apostlagärningarna 2:47
Apostlagärningarna 2:30 (SV1917): ”Men eftersom han var en profet och visste att Gud med ed hade lovat honom att ’av hans livs frukt sätta en konung på hans tron’”
I sitt tal på Pingstdagen citerar Petrus kung David som profet och som en som i Andens kraft såg längre än sin egen tid. Här används Guds ed i forntida löfte om Davids tron som en framtidsförväntan: Messias skulle komma och upprätta ett evigt rike genom Davids framlidnesätt. Psalmtextens språk används för att visa att Jesus, inte David själv, är den konung som uppfyllde löftet. Denna vers markerar övergången från ett kungarike enligt mänsklig syn till ett himmelskt rike som består genom Kristus.
Central betydelse
Huvudpoängen är att Gud redan i Davids tid hade förutsagt att en av hans avkomlingar skulle regiera. När David säger sig själv inte ha uppbyggt ett evigt hus, pekar han ändå fram mot en personlig efterföljare som skulle sitta på Davids tron. Genom Jesu kors och uppståndelse uppfylldes denna ed: Jesus är den konung som fullbordar Guds löfte genom tro och heligande kraft. SV1917:s formulering understryker att löftet inte gäller enbart ett jordiskt rike utan ett gudsalike kungars privilegier och dom.
Tre centrala teman
Kopplingar i skriften
– Psalm 110:1 och 2:11-12 (konungslika citat som pekar fram mot Messias); – 2 Samuelsboken 7:12–16 (löftet om Davids tron och hans hus). Dessa texter förbereder förståelsen av att Jesus är uppfyllelsen av Davids ed, vilket Apostlagärningarna 2 använder som bevis.
Praktisk tillämpning
kristna uppmanas att leva i vetskapen om Jesus som arvtagare till Davids tron: ett evigt rike byggt på tjänsteåtagande, tro och helig Andets kraft. Detta kallar oss att värdera trohet framför politiskt eller maximalt maktbegär, och att låta Guds rike växa i våra liv genom att följa Kristus.
Kort avslutning
Genom Davids ed blir Jesus Den som sätter människors hopp på en bestående konung: Herren som regerar i Ande och sanning. Pingstens händelse illustrerar hur detta löfte blir närvarande i kyrkan genom den Helige Ande.
Historisk noterbara citat (från klassiska kommentatorer)
Adam Clarke och Albert Barnes framhäver att David talar som profet och att löftet om en konung pekar fram mot Messias, som fullbordar den eviga tron. Matteus Henry betonar att kongarikets natur är andlig och rymmer rättfärdighet, fred och sanning i Kristus.
Kort referens till relaterade verser
Sammanbindningar: Psalm 110:1; 2 Samuelsboken 7:12–16; Apostlagärningarna 13:22–23. Dessa visar hur tidens löften snäpps ihop i Jesus Kristus och hur tidens profetior finner sin uppfyllelse i kyrkans vittnesbörd.