Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Matteus 1 Matteus 2 Matteus 3 Matteus 4 Matteus 5 Matteus 6 Matteus 7 Matteus 8 Matteus 9 Matteus 10 Matteus 11 Matteus 12 Matteus 13 Matteus 14 Matteus 15 Matteus 16 Matteus 17 Matteus 18 Matteus 19 Matteus 20 Matteus 21 Matteus 22 Matteus 23 Matteus 24 Matteus 25 Matteus 26 Matteus 27 Matteus 28Verse
Matteus 20:1 Matteus 20:2 Matteus 20:3 Matteus 20:4 Matteus 20:5 Matteus 20:6 Matteus 20:7 Matteus 20:8 Matteus 20:9 Matteus 20:10 Matteus 20:11 Matteus 20:12 Matteus 20:13 Matteus 20:14 Matteus 20:15 Matteus 20:16 Matteus 20:17 Matteus 20:18 Matteus 20:19 Matteus 20:20 Matteus 20:21 Matteus 20:22 Matteus 20:23 Matteus 20:24 Matteus 20:25 Matteus 20:26 Matteus 20:27 Matteus 20:28 Matteus 20:29 Matteus 20:30 Matteus 20:31 Matteus 20:32 Matteus 20:33 Matteus 20:34



Bibelläsningens nyckel: att få vad som skäligt är
Kort tolkning i ett nötskal: I Matteus 20:4 erbjuder arbetsgivaren arbetarna skäligt betalning för deras insats. Budskapet är Guds generösa rättvisa: han låter alla få rättvist belöning enligt hans goda vilja och ingen lämnas utan del i arbetsfältet i hans rike.
Ortsförklarande sammanhang
Texten är en del av liknelsen om vingårdsmännen, där en landägare anlitar arbetare under olika tider av dagen för att arbeta i sin vingård. Tidigare verser beskriver även hur de som kom senare i dagen får samma lön som de som började tidigt. Vers 4 visar hans löfte om att ge dem "vad skäligt är" och förstärker tematiskt rättvisan som grundar sig i hans uppskattning av arbete och trohet. SV1917:s formulering understryker denna rättvisa som givs av en generös herre snarare än av människors bedömning.
Kommentar och tolkning
Framförallt belyser versen Guds suveräna nåd och rättvisa. Få har rätt till mer än vad som gäller enligt arbetstidens värde, men här ges alla samma lön enligt ägarens benevolens. Detta motsäger inte rättvisa i mänsklig mening utan pekar mot himmelska principer där Guds rättvisa överträffar mänsklig rättvisa och alltid syftar till nåd och uppmuntran till trohet.
Gudsriktningen i liknelsen visar att arbetarna som kom sist inte diskrimineras; de får samma belöning som de som arbetat längre, vilket illustrerar att Guds rike inte följer mänsklig ekonomisk logik utan hans generösa karaktär. Detta har blivit tolkat som en påminnelse om att inkomsterna och välsignelserna i tillbedjan och tjänst gudstjänst inte alltid följer vår mätbara arbetsinsats, utan Guds fria givmildhet.
Centrala observationer
Korsreferenser och sammanhang
Liknelserbjudandet länkas ofta till teman i Matteus som betonar nåd och Gudsrikets oväntade rättvisa. Tänk särskilt på:
Andra passager att jämföra med för att förstå bilden av rättvisa och nåd:
Praktisk tillämpning
Vi ombeds att lita på Guds godhet när vi ser andra få lika belöning trots längre ansträngning hos oss själva. I vardagen kan det uppmuntra tålamod i tjänst och ett hjärta som inte kämpar för att jämföra oss med andra, utan som är tacksamt för varje Guds gåva och varje möjlighet att arbeta i vingården.
Avslutande sammanfattning
Matteus 20:4 i SV1917 framhäver att Gud ger vad som är skäligt genom sin fria nåd. Liknelsen uppmanar till ödmjukhet inför hans rättvisa och till trofasthet i arbetet i hans rikes tjänst, oavsett när vi kommer in i arbetet.
Notering om citat
Inga längre ord från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke citeras i denna text. Parkuellen bygger på deras principer via syntes av offentliga domar och klassiska kommentatorers perspektiv. Om exakt korta citat används, anges de ovan med hänvisning till sammanhanget.