Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Matteus 1 Matteus 2 Matteus 3 Matteus 4 Matteus 5 Matteus 6 Matteus 7 Matteus 8 Matteus 9 Matteus 10 Matteus 11 Matteus 12 Matteus 13 Matteus 14 Matteus 15 Matteus 16 Matteus 17 Matteus 18 Matteus 19 Matteus 20 Matteus 21 Matteus 22 Matteus 23 Matteus 24 Matteus 25 Matteus 26 Matteus 27 Matteus 28Verse
Matteus 20:1 Matteus 20:2 Matteus 20:3 Matteus 20:4 Matteus 20:5 Matteus 20:6 Matteus 20:7 Matteus 20:8 Matteus 20:9 Matteus 20:10 Matteus 20:11 Matteus 20:12 Matteus 20:13 Matteus 20:14 Matteus 20:15 Matteus 20:16 Matteus 20:17 Matteus 20:18 Matteus 20:19 Matteus 20:20 Matteus 20:21 Matteus 20:22 Matteus 20:23 Matteus 20:24 Matteus 20:25 Matteus 20:26 Matteus 20:27 Matteus 20:28 Matteus 20:29 Matteus 20:30 Matteus 20:31 Matteus 20:32 Matteus 20:33 Matteus 20:34



Matteus 20:13 (SV1917) – Textens omgivning och betydelse
I denna liknelse återkommer arbetarna i vingården som hade kallats av herren under olika tider dagen igenom. När den sena timmen kommer, svarar han som ibland förde samtalet med arbetarna: “Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?” Orden kommer i en situation där de första arbetarna fått sin dagslön och de sena har hoppats på en liknande behandling. Herrens svar sätter fokus på rättvisa, nåd och hans suveräna frihet att handla som han finner gott.
Vad texten avslöjar om Gud och tro
Huvudpoängen visar att Guds rike vilar på hans godhet och suveräna rättvisa snarare än på människors uppfattning om vad som är “lika” eller “rättvist” enligt mänsklig standard. Guds beslut att ge lika behag och lojalitet till dem som började senare speglar nådens princip – att hans generositet inte följer timplan eller jämställdhet enligt våra mått. Samtidigt uppmanar han oss att lita på hans vishet och godhet, även när innehållet i vår egen upplevelse av rättvisa känns otillfredsställande.
Viktiga ord och bilder
Nyckelordet “den dagspenningen” utgör en rättfärdig lönesymbol: hur mycket man än arbetat, är lönen vad herrens avtal säger. Jesu poäng är inte om man skulle få lika mycket baserat på arbetad tid, utan att det är hans välvilja som förser varje arbetare med sin del. Andra bilder: vinodlarens arbetsdag, gåvan som inte beror på rättvisa mänsklig bedömning utan på nåd.
Relaterade passager
Genom dessa kopplingar blir det tydligt att rättvisa i Guds rike sluts med hans generositet och kallelse, inte med jämförelse eller tidsmässig andel.
Praktisk tillämpning i vardagen
Utmaningen är att vila i Guds fria nåd snarare än att kräva likhetens valuta. I en tid där jämförelse och snabba bedömningar lätt lockar, får vi befästa vårt förtröstan på att Gud drar sin välvilja där han finner det gott. Det betyder att vi kan glädjas med dem som får större eller annorlunda belöningar än vi, i vetskap om hennes generositet både till oss och våra medbröder.
Sammanfattning i ett stycke
Texten lär oss att Guds rike står under hans fria nåd och suveräna rättvisa. Hans beslut att ge lika gåvor till arbetare som kommit olika tider av dagen visar att hans generositet inte följer vår mänskliga uppfattning om jämställdhet. I stället kallar den oss till tro och öppenhet inför hans vishet, samt att glädjas över hans namn och hans hängivna omsorg om alla som tillhör honom.
Anteckningar om exakta citat från äldre kommentatorer: Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke nämns i sammanhanget som stöd för tolkningen av Guds nåd och hans suveräna handlingssätt. Inga längre citat av fullständiga stycken finns här, men deras principer om Guds nåd och rättvisa ligger som grund i ovanstående översikt.