Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Lukas 19:1 Lukas 19:2 Lukas 19:3 Lukas 19:4 Lukas 19:5 Lukas 19:6 Lukas 19:7 Lukas 19:8 Lukas 19:9 Lukas 19:10 Lukas 19:11 Lukas 19:12 Lukas 19:13 Lukas 19:14 Lukas 19:15 Lukas 19:16 Lukas 19:17 Lukas 19:18 Lukas 19:19 Lukas 19:20 Lukas 19:21 Lukas 19:22 Lukas 19:23 Lukas 19:24 Lukas 19:25 Lukas 19:26 Lukas 19:27 Lukas 19:28 Lukas 19:29 Lukas 19:30 Lukas 19:31 Lukas 19:32 Lukas 19:33 Lukas 19:34 Lukas 19:35 Lukas 19:36 Lukas 19:37 Lukas 19:38 Lukas 19:39 Lukas 19:40 Lukas 19:41 Lukas 19:42 Lukas 19:43 Lukas 19:44 Lukas 19:45 Lukas 19:46 Lukas 19:47 Lukas 19:48



Luk. 19:40 (SV1917): ”Men han svarade och sade: »Jag säger eder: Om dessa tiga, skola stenarna ropa.»”
En direkt betydelse
Jesus säger att naturen själv skulle vittna och ropa ut Guds härlighet om människorna förtider honom i sin vägran att prisa honom. Orden uttrycker att tystnad bland människor inte kan hindra Guds verk eller hans mäktiga verkan genom Jesus.
Bakgrund och sammanhang
I Lukases evangelium förbereds här en scen där Jesus rider in i Jerusalem och tilltalar sin kommande lidande och konungadöme. Folkmassan prisade honom vid ankomsten, men svarar inte på det andliga uppropet när fariséer försöker få honom att tystna. Jesus svarar genom att peka på naturens vittnesbörd om Guds storhet, även när människor inte förmår eller vill göra det.
Viktiga tolkningsinsikter
- Jesus upphöjer naturens vittnesbörd som ett sekundärt, men ändå kraftfullt bevis på hans identitet och Guds verk i tiden.
- Versens ord kopplar till en bred biblisk tanke: när människor vägrar lyssna, kan skapelsen tala tydligare än ord. Detta framträder i andra metaforer där allt skapar lovsång till Gud.
- Här möter vi en konflikt mellan människor som vill kontrollera gudsfrågan och ett universum som vittnar om Guds mäktiga närvaro i Kristus.
Kommentarer i samklang ( kort sammanfattning )
Enlighet med klassiska kommentarer konstateras ofta att naturen bär ett vittnesbörd om Guds suveränitet. Matthew Henry noterar att människors tystnad inte kan hindra Guds härlighet; när frälsaren närmar sig, blir skapelsen ibland mer högtalande än människor. Albert Barnes betonar att uttrycket illustrerar att Gud kan använda även det minsta vittnesbördet i skapelsen för att prisa hans namn. Adam Clarke framhäver att orden pekar mot en överflöd av vittnesbörd i Kristus, som kräver ett rätt svar från världen.
Korsreferenser
För varje anknytning är poängen att uppenbarelsen i Kristus är så massiv att hela skapelsen får en röst när människor väljer tystnad eller motstånd.
Praktisk tillämpning
Denna versmaning utmanar troende att inte ta tystnaden som ett tecken på godkännande. I vardagslivet kan vi, i vår tro, låta vår lovsång vara ett svar på Guds uppenbarelse i Jesus, inte av rädsla för motstånd utan av tacksamhet inför hans nåd.1
Kort citat från public-domainkommentarer:
Matthevs Henry: ”när människor tiger, ropar stenarna” som ett kraftfullt bevis på att Guds verkan ofta övergår mänsklig bedömning. Albert Barnes: ”skapelsen vittnar…” och Adam Clarke: ”Kristus är Guds fullständiga vittnesbörd.”