Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Lukas 16:1 Lukas 16:2 Lukas 16:3 Lukas 16:4 Lukas 16:5 Lukas 16:6 Lukas 16:7 Lukas 16:8 Lukas 16:9 Lukas 16:10 Lukas 16:11 Lukas 16:12 Lukas 16:13 Lukas 16:14 Lukas 16:15 Lukas 16:16 Lukas 16:17 Lukas 16:18 Lukas 16:19 Lukas 16:20 Lukas 16:21 Lukas 16:22 Lukas 16:23 Lukas 16:24 Lukas 16:25 Lukas 16:26 Lukas 16:27 Lukas 16:28 Lukas 16:29 Lukas 16:30 Lukas 16:31
Varför Lukas 16:27 är viktigt
I denna vers förvandlas en desperat begäran till en insikt om sorg och ansvar. Den rike mannen i Lukas-liknelsen ber inte längre om lindriga plågor eller tillfälliga lättnader utan om en möjlighet för hans bröder att undvika samma öde. Det är ett starkt vittnesbörd om konsekvensernas tydlighet och om hur visdom inte sker genom rikedom utan genom lydnad inför Guds ord.
Originalkontexten
I liknelsen om den rike mannen och Lázaros fall framträder en klyfta mellan livets olika vägar. Efter döden talar den rike mannen om sin egen avrundning av livet och sin önskan att varna sina bröder. Han känner virtuell oro för deras framtid och ber Abraham om att sända Lázaros från dödslandet för att varna dem. Textens fokus ligger på ett tydligt budskap: det finns en bestämd gräns mellan livet och döden, och den som inte lyder Guds ord riskerar evig separation.
Huvudbudskap
Versen understryker att en farlig illusion ligger i tron på att mirakulösa tecken kan omvända människor eller korrigera deras beslut när de står inför domen. Denna bön om en uppenbarelse till faderns hus visar att rätt tro och handling inte uppfylls av yttre tecken, utan av att ta emot och leva enligt sanningen som Gud har upplyst. Det betonas att pengar eller bekvämlighet inte har sista ordet när det gäller ödet efter döden; rättfärdighetens väg är att lyda Guds ord.
Teman i stödande Skrift
Cross-referenser och korta förklaringar
– Matteus 7:13–14: innebär att vägen till livet är bred vid första anblicken men smal i praktiken; vikten av att följa den smala vägen för evigt liv.
– Luk. 12:19–21: betonar att rikedom utan rättfärdighet leder till tomhet och Guds dom; livet består inte i överflöd utan i rättfärdighet.
– 2 Kor 5:10: varje människa står inför Kristi domstol för att få sin rättfärdighet och ansvar.
Historisk och teologisk sammanfattning
Denna passage används ofta för att diskutera samtalet om verge och privat undervisning. Den illustrerar hur avvisandet av Gud och hans ord inte kan åtgärdas av önskemål om omväxlande tecken. Faderns hus representerar ett gemensamt ansvar att leva efter lagen och kärleken till Gud och till andra. Den pastorala poängen är: vi bör inte vänta på mirakel utan att närma oss Gud i tro och handling.
Devotional reflektion
Hur ofta ber vi om tecken när Guds ord redan ger oss klar vägledning? Låt oss rannsaka vårt liv: lever vi i enlighet med Guds vilja för våra nära och kära? Denna vers uppmanar till omvändelse i vardagen—att våra val överensstämmer med Guds kärlek och rättfärdighet, så att våra nära inte behöver frukta en evig avskiljning utan uppleva gemenskap med Gud här och nu.
Sammanfattning: Lukas 16:27 varnar för att viljans frihet inte kan överträda Guds ord. Den belyser behovet av att leva i tro och i praktisk omtanke om andra, så att våra bröder och systrar inte hamnar i andlig tidgör. Värdet ligger i lydnad snarare än i materiell rikedom.
Uttrycket i SV1917 återges som del av den svenska äldre översättningen och används här för att bevara den teologiska tyngden i liknelsen.