Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 9:1 Johannes 9:2 Johannes 9:3 Johannes 9:4 Johannes 9:5 Johannes 9:6 Johannes 9:7 Johannes 9:8 Johannes 9:9 Johannes 9:10 Johannes 9:11 Johannes 9:12 Johannes 9:13 Johannes 9:14 Johannes 9:15 Johannes 9:16 Johannes 9:17 Johannes 9:18 Johannes 9:19 Johannes 9:20 Johannes 9:21 Johannes 9:22 Johannes 9:23 Johannes 9:24 Johannes 9:25 Johannes 9:26 Johannes 9:27 Johannes 9:28 Johannes 9:29 Johannes 9:30 Johannes 9:31 Johannes 9:32 Johannes 9:33 Johannes 9:34 Johannes 9:35 Johannes 9:36 Johannes 9:37 Johannes 9:38 Johannes 9:39 Johannes 9:40 Johannes 9:41
Kärnmening
I Johannes 9:21 rör det sig om en farväg av omöjligheten att förklara hur synen blev möjlig; annorlunda uttryckt: frågan om hur ögonöppningen skedde lämnas över till den som var föremål för underverket. Så länge han själv inte talar, står människorna utanför graven av hans egen erfarenhet.
Historiskt och literärt sammanhang
I Joh 9 bevittnar vi hur Jesus helar en man blind från födseln. Fariséerna söker svar på hur och varför, men mannen själv får tala först: först märks det i texten hur hans egen ståndpunkt växer fram ur hans tro och vittnesbörd, utan att detaljfixering kring metodens mysterium dominerar hans berättelse. Vers 21 visar en försiktig stil hos fariséerna: de söker logik, men mannen är först och främst vittne om vad han har sett och erfarenheten av vad som hänt honom.
Interpretiva nyckelpunkter
Korshänvisningar och korta förklaringar
Historiska kommentarer i samverkan
Matthew Henry och Albert Barnes framhäver att den blinde manens vittnesmål fäster vid den personliga erfarenheten av Jesu nåd. Clarke påpekar att man bör erinra sig hur undervisningen ofta först kommer till tro genom det som skett i livet, även när detaljerna om hur det skedde förblir gåtfulla. En tredje kommentator betonar att hjärtats tro ofta svävar över de omständigheter som omgav underverket och att sann tro kräver strävan efter Jesus själv, inte enbart förståelse av verkets mekanik.
Praktisk tillämpning
Avslutande sammanfattning
Johannes 9:21 fångar rösten hos en man som blivit helad och som själv bär vittnesbörd; han saknar insikt om hur gengåendet gick till, men han säger: frågar honom själv; han är gammal nog, han må själv tala för sig. Detta uppmuntrar till en tro som byggs på personligt vittnesbörd och hängiven övertygelse om Jesu makt att förvandla liv, även när detaljerna i underverket förblir oförklarade för våra mänskliga ögon.