Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jeremia 1 Jeremia 2 Jeremia 3 Jeremia 4 Jeremia 5 Jeremia 6 Jeremia 7 Jeremia 8 Jeremia 9 Jeremia 10 Jeremia 11 Jeremia 12 Jeremia 13 Jeremia 14 Jeremia 15 Jeremia 16 Jeremia 17 Jeremia 18 Jeremia 19 Jeremia 20 Jeremia 21 Jeremia 22 Jeremia 23 Jeremia 24 Jeremia 25 Jeremia 26 Jeremia 27 Jeremia 28 Jeremia 29 Jeremia 30 Jeremia 31 Jeremia 32 Jeremia 33 Jeremia 34 Jeremia 35 Jeremia 36 Jeremia 37 Jeremia 38 Jeremia 39 Jeremia 40 Jeremia 41 Jeremia 42 Jeremia 43 Jeremia 44 Jeremia 45 Jeremia 46 Jeremia 47 Jeremia 48 Jeremia 49 Jeremia 50 Jeremia 51 Jeremia 52Verse
Jeremia 42:1 Jeremia 42:2 Jeremia 42:3 Jeremia 42:4 Jeremia 42:5 Jeremia 42:6 Jeremia 42:7 Jeremia 42:8 Jeremia 42:9 Jeremia 42:10 Jeremia 42:11 Jeremia 42:12 Jeremia 42:13 Jeremia 42:14 Jeremia 42:15 Jeremia 42:16 Jeremia 42:17 Jeremia 42:18 Jeremia 42:19 Jeremia 42:20 Jeremia 42:21 Jeremia 42:22
Jeremia 42:10 – Hoppets villkorslösa löfte om upbyggelse
Huvudpoängen i detta bibelords sammanhang är att Gud återspeglar sin omsorg om Juda även mitt i en kritisk period av förväntan och rädsla. Till folket som tvekar om att stanna kvar i landet lovar Gud att han ska vara deras uppbyggare och beskyddare, om de håller fast vid landet. Det är ett uttryck för Guds viljeverk och en betoning av suveränitet och trofasthet trots folkets tidigare olydnad.
Litterär kontext
Kapitel 42 ligger i en ögonblicksvecka där Jeremiah talar till folket efter profetens varningar om ankomst av exile. Folket söker råd om hur de ska agera efter Nebukadnessars hot. De vill helst överge landet, men Jeremia väntar på deras trohet inför Guds plan. Vers 10 återger ett ord som uppehåller en om än hotfull framtidsutsikt: om ni stannar kvar, skall Gud uppbygga och plantera er, och han ångrar det onda han tidigare sagt att han gjort mot dem. Det är ett tydligt exempel på hur Guds planer ofta består av båda rättfärdighet och barmhärtighet, där folkets val påverkar hur Guds löften verkställs.
Theologisk betydelse
Texten förmedlar ett grundläggande tema: Guds avsikt att bevara och återställa ett folk som söker honom i tro och lydnad. Även om Gud säger att han ångrar det onda han har gjort dem, är det inte ett mjukt förklarande av synd utan en vägledning om hur han ser på framtiden när människor beslutar att leva i lydnad. Det visar att Guds planer inte är oförenliga med människans ansvar; han erbjuder upprättelse och nytt liv till dem som ödmjukar sig och stannar kvar i landet i lydnad till hans bud.
Kopplingar i skriften
Cross references skall uppmuntra läsaren att se hur Guds omsorg leder från forntida utgångspunkt till en bredare teologi om trohet och upprättelse.
Frågor för reflektion
Sammanfattning och slutsats
Jeremia 42:10 fungerar som en nyckelvers som binder samman Guds rättfärdighet och hans trogna vård. Det visar att upprättelse och fortsatt närvaro i landet är villkorade av folket trohet samt lydnad inför Guds ord. Gud är beredd att bygga upp och plantera igen när människor väljer att stanna kvar i landet under hans ledning — ett uttryck för hans oändliga barmhärtighet och hans plan att skydda och växa sitt folk trots historiska motgångar.
Kända uttalanden från kommentatorer
Inga fullständiga citat används i denna text, men arbete liknar det som Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke har bidragit med i deras äldre, offentliga kommentarer genom att betona Guds trofasthet, konsekvenserna av människors val och samhörigheten mellan dom och nåd.