Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Hesekiel 1 Hesekiel 2 Hesekiel 3 Hesekiel 4 Hesekiel 5 Hesekiel 6 Hesekiel 7 Hesekiel 8 Hesekiel 9 Hesekiel 10 Hesekiel 11 Hesekiel 12 Hesekiel 13 Hesekiel 14 Hesekiel 15 Hesekiel 16 Hesekiel 17 Hesekiel 18 Hesekiel 19 Hesekiel 20 Hesekiel 21 Hesekiel 22 Hesekiel 23 Hesekiel 24 Hesekiel 25 Hesekiel 26 Hesekiel 27 Hesekiel 28 Hesekiel 29 Hesekiel 30 Hesekiel 31 Hesekiel 32 Hesekiel 33 Hesekiel 34 Hesekiel 35 Hesekiel 36 Hesekiel 37 Hesekiel 38 Hesekiel 39 Hesekiel 40 Hesekiel 41 Hesekiel 42 Hesekiel 43 Hesekiel 44 Hesekiel 45 Hesekiel 46 Hesekiel 47 Hesekiel 48Verse
Hesekiel 14:1 Hesekiel 14:2 Hesekiel 14:3 Hesekiel 14:4 Hesekiel 14:5 Hesekiel 14:6 Hesekiel 14:7 Hesekiel 14:8 Hesekiel 14:9 Hesekiel 14:10 Hesekiel 14:11 Hesekiel 14:12 Hesekiel 14:13 Hesekiel 14:14 Hesekiel 14:15 Hesekiel 14:16 Hesekiel 14:17 Hesekiel 14:18 Hesekiel 14:19 Hesekiel 14:20 Hesekiel 14:21 Hesekiel 14:22 Hesekiel 14:23
Hesekiel 14:18 (SV1917) i sammanhang
I Hesekiel 14 behandlar profeten Hesekiel Guds hot om straff över Israels land på grund av avgudadyrkan. I kapitelns mitten undersöker Gud hur man ska bedömas när man söker räddning genom människor eller yttre tecken snarare än genom tro och lydnad. Vers 18 är en del av Hesekiels starka försäkran att även om tre mångfacetterade exempel på män skulle vara närvarande – kungligt eller högt uppsatta räddare – skulle de inte kunna rädda andra än sig själva. Det understryker att varje individs ansvar inför Gud gäller hårt och personligt, och att påminnelsen om rättfärdighet inte kan överföras. SV1917:s formulering talar tydligt om att när domen kommer, står var och en inför Gud utan att möjligheten till kollektiv räddning gäller för någon utom den som själv lever i tro och lydnad.
Central betydelse
Versen deklarerar att människors inflytande och ansvar inte överför räddning till andra. Även om tre betydelsefulla personer vore närvarande – enligt texten ”de tre männen” – skulle endast de själva räddas, inte deras avkommor eller medhöljda nätverk. Det pekar fram på det personliga ansvaret inför Herren och hur Guds dom riktar sig mot varje individ som inte lever i tro. Samtidigt ligger det i sammanhanget en varning mot föreställningen att yttre storhet, förrädiska räddningsarrangemang eller mänsklig räddningsstrategi kan ersätta trofasthet mot Gud.
Två till tre centrala teman
Relaterade passager
- Jesaja 31:1 – Betonar att hjälp av människor utanför Guds vilja ofta leder till illusioner; sann räddning ligger i Gud.
- Rom 14:12 – Var och en skall komma inför Kristus och ge redogörelse för sitt eget liv.
- 1 Kor 3:12-15 – Denna bild av individuellt domstolsförhandling visar att var och en bär sin egen öde inför Herren.
Praktisk reflektion
Hur söker vi räddning när svårigheter kommer? Genom att luta oss till människor eller politik, eller genom tro och lydnad inför Gud? Versen uppmanar till självreflektion: där söker jag min räddning—i vem eller vad sätter jag mitt förtröstan?
Sammanfattning
Hesekiel 14:18 förtydligar att i domen står varje person ansvarig inför Gud, och ingen räddning kan överföras genom andras tro eller närvaro. Bara de själva kan räddas. Detta sammanhang uppmanar till uppriktig tro och trofast lydnad som grunden för äkta räddning.
Kyrkbibelstolkar och citat
Inga direkta fullständiga citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i texten. Deras äldre utsagor av principer och tolkningar ligger i bakgrunden som allmänna riktlinjer för förståelsen av personligt ansvar och Guds rättvisa i profetiska texter.