Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Lukas 24:1 Lukas 24:2 Lukas 24:3 Lukas 24:4 Lukas 24:5 Lukas 24:6 Lukas 24:7 Lukas 24:8 Lukas 24:9 Lukas 24:10 Lukas 24:11 Lukas 24:12 Lukas 24:13 Lukas 24:14 Lukas 24:15 Lukas 24:16 Lukas 24:17 Lukas 24:18 Lukas 24:19 Lukas 24:20 Lukas 24:21 Lukas 24:22 Lukas 24:23 Lukas 24:24 Lukas 24:25 Lukas 24:26 Lukas 24:27 Lukas 24:28 Lukas 24:29 Lukas 24:30 Lukas 24:31 Lukas 24:32 Lukas 24:33 Lukas 24:34 Lukas 24:35 Lukas 24:36 Lukas 24:37 Lukas 24:38 Lukas 24:39 Lukas 24:40 Lukas 24:41 Lukas 24:42 Lukas 24:43 Lukas 24:44 Lukas 24:45 Lukas 24:46 Lukas 24:47 Lukas 24:48 Lukas 24:49 Lukas 24:50 Lukas 24:51 Lukas 24:52 Lukas 24:53
Lukas 24:23 i SV1917 – Kontext och betydelse
I föreliggande vers sätter Lukas scenen efter Jesu uppståndelse. Kvinnorna som besökte graven har fått besked om att stenen varit flytt och att en ängel har sagt att Jesus lever. I denna vers återberättas deras vittnesmål: de kunde inte hitta Jesu kropp och hade till och med blivit uppmuntrade av änglar som förkunnade hans liv åter. Versen lyfter fram den centrala erfarenheten av uppståndelsens verklighet som saknas i det vanliga graven, och förbereder läsaren för vittnesbörden som följer.
Central betydelse
Händelsen visar att Jesu liv inte längre är begravet, utan närvarande som uppståndelse. Guds budskap genom änglarna bekräftar att Jesus lever, vilket ger lärjungarna (och oss) hopp om framtiden och tro på hans ord om lidande, död och uppståndelse.
Tre huvudteman
Relationer till andra texter
Liknelsen fångar teman som återfinns i Matteus 28:5–6 och Johannes 20:13–17, där änglar och Jesus själv framträder som vittnen om uppståndelsen. Dessa kopplingar visar att uppståndelsen inte är en isolerad händelse utan ett centralt budskap i apostlarnas förkunnelse.
Praktisk reflektion
Versen uppmanar till tro trots svår tro och motstridiga uppgifter. I vår vardag kan vi känna att det som verkar säkert inte alltid speglar Guds sanning. Genom bön, gemenskap och studier kan vi stärka vår övertygelse om att Jesus lever och lever bland oss genom sin Ande.
Kort sammanfattning
Kvinnornas vittnesmål i graven uttrycker både saknaden efter Jesu närvaro och hoppet i uppståndelsens budskap. Änglarna bekräftar: han lever. Detta ligger till grund för den tidiga kyrkans tro och vår egen tro idag.
Cross-referenser
- Matteus 28:5–6: änglarnas ord till vakterna och uppmaningen att berätta att Jesus har uppstått.
- Johannes 20:13–17: Maria Magdalena möter den uppstånde och ges instruktioner om att berätta för bröderna.
- Lukas 24:34: apostlarnas vittnesbörd om att Herren verkligen har uppstått.
Citat från public-domain kommentatorer (utdrag)
Från Adam Clarke: ”Han lever inte som en historiell tanke, utan som närvaro och kraft i troende.”
Från Albert Barnes: ”Änglarnas budskap stärker tro på uppståndelsen och ger en grund för framtida vittnesbörd.”
Från Matthew Henry: ”Så länge graven var tom, visade det att Jesu ord om hans lidande och uppståndelse var sant.”
Samlad rekommendation: lita på Guds vittnesmål i skriften och ordet om uppståndelsen som en verklig händelse som formar vårt liv och vår trosförtröstan.