Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 5:1 Johannes 5:2 Johannes 5:3 Johannes 5:4 Johannes 5:5 Johannes 5:6 Johannes 5:7 Johannes 5:8 Johannes 5:9 Johannes 5:10 Johannes 5:11 Johannes 5:12 Johannes 5:13 Johannes 5:14 Johannes 5:15 Johannes 5:16 Johannes 5:17 Johannes 5:18 Johannes 5:19 Johannes 5:20 Johannes 5:21 Johannes 5:22 Johannes 5:23 Johannes 5:24 Johannes 5:25 Johannes 5:26 Johannes 5:27 Johannes 5:28 Johannes 5:29 Johannes 5:30 Johannes 5:31 Johannes 5:32 Johannes 5:33 Johannes 5:34 Johannes 5:35 Johannes 5:36 Johannes 5:37 Johannes 5:38 Johannes 5:39 Johannes 5:40 Johannes 5:41 Johannes 5:42 Johannes 5:43 Johannes 5:44 Johannes 5:45 Johannes 5:46 Johannes 5:47
Johannes 5:31 (SV1917): "Om jag själv vittnar om mig, så gäller icke mitt vittnesbörd."
I detta verso låter Jesus sin egen sak prövas inför åhörarna. När judarna kräver ett bevis på hans sändning, hävdar han först att han själv vittnar om sig, men att detta inte är slutgiltigt; vittnesbörden måste kompletteras av Flammor från Fadern och av den heliga Skrift. Här finns en ton av rättfärdighet och försiktighet: ett enda, fullt enkelt vittnesmål räcker inte som grund för trovärdighet i sig, utan det måste prövas mot det som Gud har sagt och gjort.
Huvudbetydelse
Versen balanserar mellan Jesu personliga vittnesmål och den högre auktoriteten i Guds uppenbarelse. Jesus pekar på att hans egen vittnesbörd inte är tillräckligt om det står ensam, utan det behöver bekräftas av Fadern som sänt honom och av Skriften som vittnar om honom. Budskapet är att sann tro leds av två källor: Jesu ord och den gudomliga tillsynen bakom ordet.
Nyckelteman
Relaterade passager
• Johannes 5:36–37 illustrerar att Fadern har vittnat längre genom Sonens gärningar och genom sin egen röst.
• 2 Mosebok 20:16 och Deuteronomium 19:15 påminner om vikten av fler vittnen för att fastslå sanningen.
• Lukas 24:27 visar hur Jesus förklarar hur Skriften talade om honom
Praktisk reflektion
Vi står ofta inför beslut där endast ett ensamt vittnesmål känns otillräckligt. Detta påminner oss om att vår tro vilar på flera bevis: vad Jesus gör i våra liv, vad Fadern sänt honom till att göra, och vad Skriften säger om honom. En sund tro söker därför överensstämmelse mellan Jesu ord, Guds gärningar och Skriftens vittnesbörd.
Cross-references (förklarande kort)
• Johannes 5:36–37: Fadern vittnar genom Sonens verksamhet och ord; överensstämmelse mellan dessa vittnesmål ger tro.
• 5 Mosebok 19:15: Ett vittnesmål måste bekräftas av flera vittnen för rättvisa.
• Lukasevangeliet 24:27: Jesus visar hur Skriften vittnar om honom.
Sammanfattning
Johannes 5:31 lär oss att något enskilt vittnesmål inte är tillräckligt i Guds rike. Jesu egen vittnesbörd är viktigt, men det står i harmoni med Fadern och Skriften, som båda bekräftar vem han är. En äkta tro vilar därmed på ett sammanfogat vittnesbörd från Jesus själv, den himmelska Fadern och det heliga Skriftens ord.
Inspirerade citat från tidigare kommentatorer (koncist sammanfattat):
Adam Clarke betonar att Jesu vittnesbörd kräver bekräftelse genom Fadern och gärningarna; Henry och Barnes lyfter fram skriftens egna auktoritet som stöd för sann tro. Det centrala budskapet sammanfattas i att vittnesbörden inte står ensamt utan befästs av himmelsk tillsyn och skriften.