Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 5:1 Johannes 5:2 Johannes 5:3 Johannes 5:4 Johannes 5:5 Johannes 5:6 Johannes 5:7 Johannes 5:8 Johannes 5:9 Johannes 5:10 Johannes 5:11 Johannes 5:12 Johannes 5:13 Johannes 5:14 Johannes 5:15 Johannes 5:16 Johannes 5:17 Johannes 5:18 Johannes 5:19 Johannes 5:20 Johannes 5:21 Johannes 5:22 Johannes 5:23 Johannes 5:24 Johannes 5:25 Johannes 5:26 Johannes 5:27 Johannes 5:28 Johannes 5:29 Johannes 5:30 Johannes 5:31 Johannes 5:32 Johannes 5:33 Johannes 5:34 Johannes 5:35 Johannes 5:36 Johannes 5:37 Johannes 5:38 Johannes 5:39 Johannes 5:40 Johannes 5:41 Johannes 5:42 Johannes 5:43 Johannes 5:44 Johannes 5:45 Johannes 5:46 Johannes 5:47
Johannes 5:22 (SV1917) – Den enskilda domen och den Faderliga auktoriteten
Direkt betydelse: Fadern dömer inte självständigt; all dom har överlämnats till Sonen. Det innebär att Jesus Kristus är den som upprättar slutgiltig rättvisa över mänsklighetens handlingar och att hans dom speglar Faderns vilja.
Kontext och bakgrund
I detta avsnitt utvecklar Jesus sin auktoritet och relationen mellan Fadern och Sonen. I judisk rättstradition kunde domstolens beslut ibland överföras till en högre myndighet, men här uttrycks en djupare teologisk realitet: Fadern och Sonen står i ett gemensamt uppdrag, där Sonen bär den definitiva domen i enlighet med Faderns plan. Ordet pekar fram emot den eskatologiska fullbordan när Jesus återkommer i härlighet för att slutföra sin dom.
Tolkningsögonblick
- Jesus betonar myndighetens källa: domens rättvisa kommer inte från män utan från Guds ursprungliga beslut som ges till Sonen.
- Domens karaktär är rättvis och nådansbindande; den är inte godtycklig utan syftar till att avslöja människors hjärtan och leda till tro och lydnad.
Avgörande insikter
Kopplingar till andra bibelord
Johannes 5:27 – Sonen har eller får myndigheten att döma, eftersom Fadern har gitt all myndighet till honom. Förklaring: samma princip om samordnad myndighet.
Romarbrevet 14:12 – var och en skall avlägga räkenskap inför Gud; kopplingen är att domens rättvisa har sin grund i en gudomlig rättvisa som uppfylls genom Kristus.
2 Korintierbrevet 5:10 – vi alla skall uppträda inför Kristi domstol; här ser vi en praktisk konsekvens av att Sonen är domare.
Praktisk tillämpning
Troende uppmanas att leva under Kristi dom närvaro: att söka rättfärdighet, vara öppna inför Guds rättfulla krav och förvissade om att domens slutmål är upprättelse och fulländning i Guds rike.
Sammanfattning i ett stycke: I Johannes 5:22 betonade Jesus att Fadern inte dömer själva utan har överlåtit all dom åt Sonen. Detta visar enhet mellan Fadern och Sonen i deras frälsningsplan. Domens syfte är att avslöja sanning, uppväcka tro och leda människor till rättfärdig lydnad inför Gud, eftersom domen kommer genom Kristus och i enlighet med Faderns vilja.