Johannes 19:40 – Att omsluta Jesu kropp med linnebindlar och kryddor

I Johannes-påven skildras Jesu död och den omedelbara begravningen som följer. Efter att han överlämnats till sina anhöriga och soldaterna dragit sig tillbaka, tas Jesu kropp ned från korset av Josef av Arimataia och Nikodemus. I SV1917 står att de ”tog Jesu kropp och omlindade den med linnebindlar och lade dit de välluktande kryddorna, såsom judarna hava för sed vid tillredelse till begravning.” Denna handling visar både vördnad och uppfyllelse av judiska begravningsvanor. Kroppens nedtagning och begravning bekräftar Jesu mänsklighet och hans offer som avslutas i en ny verklighet av uppståndelse som följer i nästa kapitel.

Central betydelse

Att Jesu kropp tas ned och begravs är avgörande för att Evangeliet når sin fulla rättfärdigande: offret avslutas inte i en död kropp utan i ett bevis på liv genom uppståndelsen. Begravelsen följer lagen och gärningen av kärlek: Jesus dör för människornas synder, och hans kropp bestäms vara värd en hederlig begravning av trofasta som Josefo och Nikodemus representerar. Kryddorna och doften uttalar vördnad och erkännande av hans oskuldsfullhet och offer.

Tre teman att reflektera över

• De som tar hand om hans kropp visar respekt för mannen och den oundvikliga helgelse som följer döden.
• Begravningen följer judisk sed med linnebindlar och kryddor, vilket bådar för att Jesus inte lämnas i stenhånan utan behandlas med värdighet.
• Begravelsen är en förberedelse som möjliggör att uppståndelsens under kan ske, och att vittnesbördet om Jesu kropp blir tydligt även efter döden.

Relation till andra skrifter

Joh 19:39–40 visar i förbindelse med Joh 19:41–42 hur begravningen leder fram till uppståndelsen. Jämförs med Markus 15:46 och Matt 27:59–60 som också beskriver nedtagning och begravning. Dessa paralleller stärker bilden av en helig och ordnad avsked av Jesus som gudomlig försoningsgärning.

Praktisk tillämpning

Begravelsen är en modell för hur vi behandlar döden med respekt och hopp. I våra egna liv kan vi ägna plats för att hedra det som var heligt och leva i hoppet om uppståndelse och nytt liv. Jesu kroppens värdighet påminner också om värdet av varje människa inför Gud och vår kallelse att visa omsorg och vård i sorgsprocesser.

Kort sammanfattning

I denna scen visar Andreas och Nikodemus vördnad genom att nedtage Jesu kropp, omsluta den i linnebindlar och lägga kryddor som doftar av heder. Det är ett tecken på kärlek, tro och den inledande vägen mot uppståndelsen som bekräftar Jesu offer och Guds plan för mänskligheten.

Cross-referenser

1) Rom 8:11 – Kristi ande uppväcker döda: understryker sambandet mellan död och uppståndelse i Kristus. 2) 1 Kor 15:20–22 – Kristi uppståndelse som förstlingsfrukt för alla som sover. 3) Matt 27:57–60 – Josef av Arimataia tar Jesus ned och lägger i nygrav, vilket närmar sig den lika handling i Johannes.

Notering om äldre kommentarer: Skyddat citat i Matthew Henry och Albert Barnes tillhandahåller insikter om vördnaden vid Jesu död och den bevarade värdigheten i hans kropp. Enligt deras bedömning betonas den heliga vördnaden och seden som uppfylls i denna handling.