Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenVerse
Johannes 11:1 Johannes 11:2 Johannes 11:3 Johannes 11:4 Johannes 11:5 Johannes 11:6 Johannes 11:7 Johannes 11:8 Johannes 11:9 Johannes 11:10 Johannes 11:11 Johannes 11:12 Johannes 11:13 Johannes 11:14 Johannes 11:15 Johannes 11:16 Johannes 11:17 Johannes 11:18 Johannes 11:19 Johannes 11:20 Johannes 11:21 Johannes 11:22 Johannes 11:23 Johannes 11:24 Johannes 11:25 Johannes 11:26 Johannes 11:27 Johannes 11:28 Johannes 11:29 Johannes 11:30 Johannes 11:31 Johannes 11:32 Johannes 11:33 Johannes 11:34 Johannes 11:35 Johannes 11:36 Johannes 11:37 Johannes 11:38 Johannes 11:39 Johannes 11:40 Johannes 11:41 Johannes 11:42 Johannes 11:43 Johannes 11:44 Johannes 11:45 Johannes 11:46 Johannes 11:47 Johannes 11:48 Johannes 11:49 Johannes 11:50 Johannes 11:51 Johannes 11:52 Johannes 11:53 Johannes 11:54 Johannes 11:55 Johannes 11:56 Johannes 11:57



Johannes 11:21 (SV1917): Kontext och betydelse
I denna vers kommer Marta till Jesus när hennes bror ligger sjuk eller har dött. Texten är placerad i sammanhanget av Jesu besök i Betania, där han senare uppväcker Lazzaros som ett tecken på hans makt över döden och som förberedelse för hans egen lidande och uppståndelse. Marta säger till Jesus: ”Herre, hade du varit här, så vore min broder icke död.” Orden uttrycker både tro och sorg: hon hade hoppats att Jesus skulle handla tidigare och rädda hennes bror.
Central betydelse
Lydelsen visar hur tro och frågor om Guds tid sammanflätas i lidandets stund. Marta frambär en insikt som speglar tron på Jesu närvaro men samtidigt en mänsklig önskan om intervention. Texten öppnar upp för Jesu senare tal om uppståndelsen och livet, där han säger att den som tror på honom ska leva, även om han dör.
Nyckeltema
Relationer till andra texter
Liknande teman finns i andra Jesu ord om liv och uppståndelse, där troens konsekvenser och hans närvaro blir grund för tröst:\n - Jn 11:25–26 betonar att den som tror på Jesus också lever när han dör. - Jn 14:6 framhäver att Jesus är vägen till Fadern och evigt liv. - Rom 8:38–39 och 1 Kor 15:22 knyter hoppet till Kristusseger över allt som begränsar livet.
Praktisk reflektion
När vi möter sorg och orättvisa i våra egna liv kan vi lära av Marta: rop till Jesus i tro, även när svaret inte är uppenbart. Hans svar kan komma som befrielse i tid eller som en djupare förståelse av Guds plan. Det är, i båda fallen, ett kall att lita på hans ord och hans närvaro mitt i lidandet.
Korta teologiska insikter
Följande insikter är förenade i denna vers: Jesu närvaro ger hopp; tron får växa genom ovisshet; lidande blir en plats där Guds härlighet uppenbaras genom Jesu makt.
Praktiska frågor att överväga
Cross-referenser
1) Jn 11:25–26 – Jesus beskriver liv och uppståndelse som han själv är. Denna koppling förstärker tydligt att Marta talar till Jesus som livets givare.
2) Jn 14:6 – Jesus är vägen till Fadern; i honom finner troende försäkran om verkligt liv oavsett omständigheterna.
3) Rom 8:38–39 – Ingen kraft kan skilja oss från kärleken i Kristus; här sägs att inget kan skilja oss från hans närvaro även i lidandet.
Avslutande sammanfattning
Johannes 11:21 fångar Marta i ett ögonblick av tro och smärta: hennes bekännelse att Jesus kunde ha räddat brodern speglar vår egen längtan efter Guds ingripande. Texten visar hur troen tar form i frågor, och hur Jesu svar hjälper lärjungarna att se att hans närvaro ger liv, även när döden tycks ha sista ordet. Denna vers står som en försäkran om att Guds tid och Jesu kraft är större än vår omedelbara erfarenhet av lidande.