Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jesaja 1 Jesaja 2 Jesaja 3 Jesaja 4 Jesaja 5 Jesaja 6 Jesaja 7 Jesaja 8 Jesaja 9 Jesaja 10 Jesaja 11 Jesaja 12 Jesaja 13 Jesaja 14 Jesaja 15 Jesaja 16 Jesaja 17 Jesaja 18 Jesaja 19 Jesaja 20 Jesaja 21 Jesaja 22 Jesaja 23 Jesaja 24 Jesaja 25 Jesaja 26 Jesaja 27 Jesaja 28 Jesaja 29 Jesaja 30 Jesaja 31 Jesaja 32 Jesaja 33 Jesaja 34 Jesaja 35 Jesaja 36 Jesaja 37 Jesaja 38 Jesaja 39 Jesaja 40 Jesaja 41 Jesaja 42 Jesaja 43 Jesaja 44 Jesaja 45 Jesaja 46 Jesaja 47 Jesaja 48 Jesaja 49 Jesaja 50 Jesaja 51 Jesaja 52 Jesaja 53 Jesaja 54 Jesaja 55 Jesaja 56 Jesaja 57 Jesaja 58 Jesaja 59 Jesaja 60 Jesaja 61 Jesaja 62 Jesaja 63 Jesaja 64 Jesaja 65 Jesaja 66



Jesaja 61:9 (SV1917): Lydelse och välsignelse för deras ättlingar
Huvudpoängen i texten är att Guds folks märkliga välsignelse inte längre är begränsad till deras egen trohet i nuet, utan sprider sig till deras avkomma och blir kännbar för hela världen. Det som började som ett särskilt hopp för en utvald ättling släpps lös som vittnesbörd och kallelse till stora folkdrag. Slutresultatet är att släktet skall bliva känt bland folken – inte som ett hemligt privilegium, utan som ett bevis på Herrens nåd och välsignelse över dem som tillhör honom.
Litterär kontext
Orden kommer i upphöjda sammanhang där Ordet talar om en ny tjänst och ett nytt folk. I Jesaja kapitel 61 rör sig profeten mellan Gud:s sändebudskap om nåd och rättfärdighet. Hela texten har en eskalerande betoning på offentligt vittnesbörd: från lösningen av deras sorg till skötseln av andlig frihet och ära. Här knyts löftet om välsignelse till hur deras ättlingar uppmärksammas av omvärlden, vilket förstärker de förbundslöften som tidigare givits till Abraham och hans avkomma.
Teologisk betydelse
Texten bär ett tydligt teologiskt budskap om universell framträdelse av Guds folk: deras ättlingar blir ett tecken och ett vittnesbörd. Detta passar in i den bredare profetiska ramen där Guds rättfärdighet och nåd utövas offentligt. Det pekar mot en gudomlig legitimitet och välsignelse som inte är beroende av människors bedrifter utan av Herrens löften. Spåren av välsignelse vilar i hela släktet, vilket också tyder på en kontinuitet mellan förbundets löften och deras uppfyllelse under Guds tidpunkt.
Kopplingar i Skriften
Frågor till reflektion
Sammanfattning och tillämpning
I SV1917-översättningen fångas det grundläggande löftet att Guds nåd över deras avkomma inte är privat utan offentligt märkbar. Genom hela texten står släktet som ett tecken på Herrens välsignelse – ett kall till tro och vittnesbörd som överlever generationer. Kristus tillför framför allt uppfyllelsen genom att ge nytt liv och uppdrag åt alla som vill tillhöra Guds folk.
Korsreferenser
Herren välsignelse och vittnesbörd framförs också i (1) Förbunden löften till Abraham och hans säd, (2) profetiska anspelningar på nationernas tillgång till Guds nåd genom Israel, och (3) Nya testamentets förståelse av tro som ger upphov till ett fortsättande vittnesbörd i varje troende.
Följande kommentarer nämner i korta ordalag tidigare verk som inspirerat de sammanhang där detta ord lyfts: Matthew Henry betonar hur välsignelsen är kopplad till gudomlig rättfärdighet som manifesterar sig i släktets erkännande; Albert Barnes framhäver att det offentliga erkännandet är tecken på en ny era under Herrens omsorg; Adam Clarke lyfter fram att Guds nåd ofta går igenom de som tillhör honom och blir ett vittnesbörd i världen. Eventuella direkta citat från dessa kommentatorer återges endast där de uppträder exakt i de ovannämnda källorna.