Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jesaja 1 Jesaja 2 Jesaja 3 Jesaja 4 Jesaja 5 Jesaja 6 Jesaja 7 Jesaja 8 Jesaja 9 Jesaja 10 Jesaja 11 Jesaja 12 Jesaja 13 Jesaja 14 Jesaja 15 Jesaja 16 Jesaja 17 Jesaja 18 Jesaja 19 Jesaja 20 Jesaja 21 Jesaja 22 Jesaja 23 Jesaja 24 Jesaja 25 Jesaja 26 Jesaja 27 Jesaja 28 Jesaja 29 Jesaja 30 Jesaja 31 Jesaja 32 Jesaja 33 Jesaja 34 Jesaja 35 Jesaja 36 Jesaja 37 Jesaja 38 Jesaja 39 Jesaja 40 Jesaja 41 Jesaja 42 Jesaja 43 Jesaja 44 Jesaja 45 Jesaja 46 Jesaja 47 Jesaja 48 Jesaja 49 Jesaja 50 Jesaja 51 Jesaja 52 Jesaja 53 Jesaja 54 Jesaja 55 Jesaja 56 Jesaja 57 Jesaja 58 Jesaja 59 Jesaja 60 Jesaja 61 Jesaja 62 Jesaja 63 Jesaja 64 Jesaja 65 Jesaja 66
Översikt över Jesa 26:17 (SV1917)
I Jesaja 26 väjer profeten till Guds folk som vandrar genom prövningar och väntan. Här används en bild av en havande kvinna som närmar sig förlossningen för att beskriva det intensiva nödståndet och förväntan som folket känner inför Herren. Versen belyser hur Gud ser deras sårbarhet och sinnesrörelse mitt i historien och hur deras rop är ett uttryck för troens djup, inte avmätthet eller uppgivenhet.
Versens sammanhang i kapitlet
I kapitel 26 framträder en judisk sång av tillit och väntan på Herren: en klang av tro som står i kontrast till omvärldens oro. Församlingen uppmanas att lyssna till Guds fred och rättfärdiga stadgar, medan de samtidigt erkänner sin egen hjälplöshet utan Guds ingripande. Denna bild av födslanssmärta understryker en intensiv längtan efter Gud och hans rättfärdighet i en tid av nästintill överväldigande prov.
Huvudlärdom
Det centrala i denna vers är att människan upplever sin svaghet inför Gud som en födelseprocess där ropet kommer ur djupet av ett förtvivlat men hoppfullt hjärta. Det är inte ett tecken på avvisande eller hopplöshet utan på en aktiv tändning av bön och förtröstan till Herren. Gud möter detta rop med trofasthet och räddar sådant som är i riskzonen, nämligen hoppet hos dem som väntar på honom.
Jämförelser och paralleler
- Matt 11:28–30 påminner om att Jesus bjuder de tyngda till vila; liknelsen här speglar att människans inre barnkammare ropar när vilan äntligen kommer. - Rom 8:22–23 talar om skapelsens födslorssmärtor som väntar på fullständig frihet; en bred teologisk bild av smärta som leder till trons upprättelse. - Ps 40:2–3 visar hur Gud hör rop ur djupet och sätter vår fot på klippa; en dokumentation av frälsning genom gråt och förtröstan.
Praktisk tillämpning
Korsreferenser och deras betydelse
Jesa 26:17 speglar tre centrala teman i helheten: brist på kontroll i mänsklig erfarenhet, väntan på Guds ingripande och hoppets födelse under plåga. Dessa idéer hittar resonans i de ovan nämnda passagerna och stärker tron på att Gud i sin tid upprättar och befriar.
Sammanfattning
Såsom en havande kvinna som närmar sig födseln får folket i Jesaja 26:17 sin bild av extrem nöd blandat med säker förväntan på Guds räddning. Versen uppmanar till ödmjuk bön och förtröstan, att vänta på Herren som den som hör rop och sänder befrielse i rätt tid. Genom denna bild sker en djup igenkänning av vår egen beroende inför Gud och hans trofasthet.
Kommentarer ur äldre källor sammanfattat:
Matthew Henry betonar att tröstens källa ligger i Guds trofasthet, och att vår börda blir lättare när vi vänder oss till honom i bön. Albert Barnes framhåller att talet om födelse visar en övergång från smärta till nyhet i livet under Guds ingripande. Adam Clarke påpekar att ri närvaro av Guds rättfärdighet ger hopp även i svåra tider. En tredje samstämmig källa betonar att vår rop är en tecken på äkta tro som väntar på att Herren ska rädda.