Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Jesaja 1 Jesaja 2 Jesaja 3 Jesaja 4 Jesaja 5 Jesaja 6 Jesaja 7 Jesaja 8 Jesaja 9 Jesaja 10 Jesaja 11 Jesaja 12 Jesaja 13 Jesaja 14 Jesaja 15 Jesaja 16 Jesaja 17 Jesaja 18 Jesaja 19 Jesaja 20 Jesaja 21 Jesaja 22 Jesaja 23 Jesaja 24 Jesaja 25 Jesaja 26 Jesaja 27 Jesaja 28 Jesaja 29 Jesaja 30 Jesaja 31 Jesaja 32 Jesaja 33 Jesaja 34 Jesaja 35 Jesaja 36 Jesaja 37 Jesaja 38 Jesaja 39 Jesaja 40 Jesaja 41 Jesaja 42 Jesaja 43 Jesaja 44 Jesaja 45 Jesaja 46 Jesaja 47 Jesaja 48 Jesaja 49 Jesaja 50 Jesaja 51 Jesaja 52 Jesaja 53 Jesaja 54 Jesaja 55 Jesaja 56 Jesaja 57 Jesaja 58 Jesaja 59 Jesaja 60 Jesaja 61 Jesaja 62 Jesaja 63 Jesaja 64 Jesaja 65 Jesaja 66Verse
Jesaja 10:1 Jesaja 10:2 Jesaja 10:3 Jesaja 10:4 Jesaja 10:5 Jesaja 10:6 Jesaja 10:7 Jesaja 10:8 Jesaja 10:9 Jesaja 10:10 Jesaja 10:11 Jesaja 10:12 Jesaja 10:13 Jesaja 10:14 Jesaja 10:15 Jesaja 10:16 Jesaja 10:17 Jesaja 10:18 Jesaja 10:19 Jesaja 10:20 Jesaja 10:21 Jesaja 10:22 Jesaja 10:23 Jesaja 10:24 Jesaja 10:25 Jesaja 10:26 Jesaja 10:27 Jesaja 10:28 Jesaja 10:29 Jesaja 10:30 Jesaja 10:31 Jesaja 10:32 Jesaja 10:33 Jesaja 10:34



Men se, då avhugger Herren, HERREN Sebaot den lummiga kronan
Betydelse i ett nötskal: Texten låter Guds dom träffa den mäktiga maktens symboler, den som varit till för stolthet och förtryck. Herren avlägsnar pomp och styrka som dånar över människors högmod, så att den skyhöga kronan faller. Budskapet är att gudomlig rättvisa väntar dem som sätter sin vilja över rättfärdigheten och använder makt utan barmhärtighet.
Kontextuell bakgrund
I Jesaja 10 skildras Guds dom över Assyrien som utridande kraft, men också som en disciplin för Guds folk. Först ägnas kapitlet åt asyn hos det konstruerade hotet mot Juda; sedan framträder en påminnelse om att även de mäktiga ska bliva nedslagna när Herrens dom blir nödvändig. Denna vers beskriver ett ögonblick där Gud tar bort den lömska kronan som symboliserar häftigt förtryck och yttre ståt, och därmed visar att makt bygger på rättfärdighetens grund eller går under.
Värde att grunda sig i
Obs på textens bildspråk
Kronan symboliserar kunglig makt och ära som blivit föremål för korruption. Att den höga stammen störter ned visar att öppet övermod och orättfärdighet leder till undergången av det som tidigare såg starkt ut. Evigheten granskar vad som varit starkt i människors ögon, och Gud gör slut på det som står i strid med hans rättvisa.
Relationer till andra bibelverser
– Jämför Nas 2:4 där rättvisa och fred smälter samman i herrens rike; makt utan rättfärdighet möter gudomlig revert. – Joel 3:9–10, där Herrens dom och attropa om rättfärdighet spelar in i samma tema av att upprättning egentligen handlar om Guds makt över människors stolthet. – Hab 2:4, som påminner om rättfärdighet som trofasthet inför Gud, medan högmod leder till fällning. Dessa referenser förstärker idén att Herrens dom har en moralisk riktning och riktad till dem som uppblåser sig själva i makt.
Kort praktiskt uppslag
Kommentarer och klara jämförelser
Detta ord understryker Guds rättvisa som överrider mänsklig strävan efter majestätisk kontroll. Första korrektionen av maktbegär leder till nedbrytning av tron på egen styrka och en ödmjukare hållning inför Gud.
Kort sammanfattning
Texten framhäver att Herrens ingripande avlägsnar den lummiga kronan – symbolen för förtryck och övermakt – och låter den höga makten falla. Det är en påminnelse om att gudomlig rättvisa ofta går före mänsklig rättfrid och att all stolthet inför makt slutligen möter sin nedgång i Guds dom.
Exakta ord att notera från kända kommentatorer
Inga längre citat används, men två återhållna hänvisningar: Matthew Henry, Albert Barnes och Adam Clarke har alla betonat att Gud verkar för att upphäva överflödighetens stolthet när den står i konflikt med hans rättvisa.