Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
Hesekiel 1 Hesekiel 2 Hesekiel 3 Hesekiel 4 Hesekiel 5 Hesekiel 6 Hesekiel 7 Hesekiel 8 Hesekiel 9 Hesekiel 10 Hesekiel 11 Hesekiel 12 Hesekiel 13 Hesekiel 14 Hesekiel 15 Hesekiel 16 Hesekiel 17 Hesekiel 18 Hesekiel 19 Hesekiel 20 Hesekiel 21 Hesekiel 22 Hesekiel 23 Hesekiel 24 Hesekiel 25 Hesekiel 26 Hesekiel 27 Hesekiel 28 Hesekiel 29 Hesekiel 30 Hesekiel 31 Hesekiel 32 Hesekiel 33 Hesekiel 34 Hesekiel 35 Hesekiel 36 Hesekiel 37 Hesekiel 38 Hesekiel 39 Hesekiel 40 Hesekiel 41 Hesekiel 42 Hesekiel 43 Hesekiel 44 Hesekiel 45 Hesekiel 46 Hesekiel 47 Hesekiel 48



Hesekiel 2:5 — Att profeten finns bland dem även när de vägrar att lyssna
Herrens sändebud står i ett motståndfullt folk, men profetens uppgift är att tala ordet trots hån och motstånd. Konsekvensen ligger hos åhörarna själv, medan profetens trohet fastställs av om han förkunnar Guds budskap oavsett respons.
Självständigt sammanhang och litterär kontext
I Hesekiels första delar etableras profeten som en väktare och budbärare som uppmanas att tala Gud ord, även när folket inte vill höra. Texten i 2:5 upprepar och förstärker temat att ett “gensträvigt/släkt” inte oväntat avskräcker en profet, men att tecken och röster avtroppas inte för att människorna gör uppror. Genom hela kapitlet uppmanas profeten att vara trofast, känna igen sin uppgift trots opposition och förmedla budskapet med tydlighet och auktoritet.
Theologisk betydelse
Detta stycke belyser profetens kallelse som ett gudsnandigt uppdrag snarare än en folks popularitetssökan. Trohet mot Gud kräver att profeten förblir trofast, även när mottagarna är oförstående eller motvilliga. Samtidigt är varningen tydlig: Gud ensam mäter trohet; det är hans ord som ska förkunnas och inte folket som ska anpassa budskapet efter deras mottaglighet.
Historisk och litterär kontext i svenska översättningar
Texten i SV1917 fångar Hesekiels auktoritet med en hård men kärleksfull ton: profeten står bland ett upproriskt folk men förkunnar Guds ord så att läsaren ser att profeten har varit bland dem. Detta speglar Hesekiels roll i exilens samhälle där identitet och kallelse prövas under svåra omständigheter.
Cross-referenser och hur de förbinds
För varje koppling: trohet inför Gud och tydlig förkunnelse står i centrum, även när människorna avvisar budskapet eller uppträder obstinat.
Frågor för reflektion
Sammanfattning och tillämpning
Hesekiel 2:5 betonar trohetens grund: profeten står mitt bland ett obstinat folk och förkunnar ordet som Gud gett. Människorna påverkas av sin egen inställning, men Guds ord står fast. I motsats till popularitet söker en trofast tjänare inte erkännande utan lydnad inför Gud. Genom hela profetboken uppmanas vi att bedöma vår egen villighet att lyssna och vår vilja att förmedla sanningen i kärlek.
Inga fullständiga citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke används i denna text, men deras arbetslinjer har influerat den här sammanfattningen genom att betona trohet till Guds ord även i motgång, och att profetens uppdrag är att förmedla Guds budskap utan att söka mänsklig acceptans.