Old Testament
1 Mosebok 2 Mosebok 3 Mosebok 4 Mosebok 5 Mosebok Josua Domarboken Rut 1 Samuelsboken 2 Samuelsboken 1 Kungaboken 2 Kungaboken 1 Krönikeboken 2 Krönikeboken Esra Nehemja Ester Job Psaltaren Ordspråksboken Predikaren Höga Visan Jesaja Jeremia Klagovisorna Hesekiel Daniel Hosea Joel Amos Obadja Jona Mika Nahum Habackuk Sefanja Haggai Sakaria MalakiNew Testament
Matteus Markus Lukas Johannes Apostlagärningarna Romarbrevet 1 Korinthierbrevet 2 Korinthierbrevet Galaterbrevet Efesierbrevet Filipperbrevet Kolosserbrevet 1 Thessalonikerbrevet 2 Thessalonikerbrevet 1 Timotheosbrevet 2 Timotheosbrevet Titusbrevet Filemonbrevet Hebreerbrevet Jakobsbrevet 1 Petrusbrevet 2 Petrusbrevet 1 Johannesbrevet 2 Johannesbrevet 3 Johannesbrevet Judasbrevet UppenbarelsebokenChapter
5 Mosebok 1 5 Mosebok 2 5 Mosebok 3 5 Mosebok 4 5 Mosebok 5 5 Mosebok 6 5 Mosebok 7 5 Mosebok 8 5 Mosebok 9 5 Mosebok 10 5 Mosebok 11 5 Mosebok 12 5 Mosebok 13 5 Mosebok 14 5 Mosebok 15 5 Mosebok 16 5 Mosebok 17 5 Mosebok 18 5 Mosebok 19 5 Mosebok 20 5 Mosebok 21 5 Mosebok 22 5 Mosebok 23 5 Mosebok 24 5 Mosebok 25 5 Mosebok 26 5 Mosebok 27 5 Mosebok 28 5 Mosebok 29 5 Mosebok 30 5 Mosebok 31 5 Mosebok 32 5 Mosebok 33 5 Mosebok 34Verse
5 Mosebok 5:1 5 Mosebok 5:2 5 Mosebok 5:3 5 Mosebok 5:4 5 Mosebok 5:5 5 Mosebok 5:6 5 Mosebok 5:7 5 Mosebok 5:8 5 Mosebok 5:9 5 Mosebok 5:10 5 Mosebok 5:11 5 Mosebok 5:12 5 Mosebok 5:13 5 Mosebok 5:14 5 Mosebok 5:15 5 Mosebok 5:16 5 Mosebok 5:17 5 Mosebok 5:18 5 Mosebok 5:19 5 Mosebok 5:20 5 Mosebok 5:21 5 Mosebok 5:22 5 Mosebok 5:23 5 Mosebok 5:24 5 Mosebok 5:25 5 Mosebok 5:26 5 Mosebok 5:27 5 Mosebok 5:28 5 Mosebok 5:29 5 Mosebok 5:30 5 Mosebok 5:31 5 Mosebok 5:32 5 Mosebok 5:33
5 Mosebok 5:6 (SV1917) — “Jag är HERREN, din Gud, som har fört dig ut ur Egyptens land, ur träldomshuset.”
Kontekst. Detta är det första av de tio budorden som ges i Moseböckerna, där Gud talar direkt till Israels folk i öknen. Budorden kommer som en förnyelse av förbundet efter uttåget ur Egypten. Budskapet betonar att Israels rättfärdighet och värdighet som ett folk vilar på Guds frälsande hand, inte på deras egna gärningar eller traditioner. Orden både avskärar avgudadyrkan och upprättar ett enhetligt, gudfruktigt levebröd under Guds herravälde.
Central betydelse
Texten framhäver två centrala sanningar: Gud är den som räddar och befriar. För Israels del består deras identitet i relationen till Gud som har befriat dem ur förtryck. Det godsambandet förväntas leda till ett liv präglat av lydnad och ömhet i helgat liv: ett befriat folksvara som svarar med trohet och rättfärdighet.
Tre nyckelteman
Relationer till andra passager
Jämför gärna med 2 Mosebok 20 där samma bud ges i längre form. Denna inledning knyter an till Israels historia: ut ur Egypten, ut ur träldomshuset, och in i ett nyupprättat förbund med Gud. I Psaltaren 105 påminns om samma befrielsegärning som Guds trogna hand under deras ökenvandring. Dessa kopplingar förstärker insikten att räddningen formar deras gudsrelation och moraliska skyldigheter.
Praktisk reflektion
Hur påverkar en tro på en Gud som har frälst dig hur du lever varje dag? Enligt budordets inledning börjar all moral i relationen till Guds befrielse och nåd. Det centrala svaret blir ett liv som speglar tacksamhet och lojalitet gentemot Honom som har räddat dig från bojorna—inte som en frälsning som uppnås genom egna prestationer, utan som en följd av relationen till Gud.
Kort sammanfattning
Texten markerar Guds självbekännelse som befriarens namn och uppmanar till trofast lydnad. Det är en påminnelse om att Israels identitet vilar på Guds frälsning och på det sätt som fordrar trohet till Hans förbund.
Cross-referenser
- 2 Mosebok 20:2–3 — De universella budens grund: Gud har befriat sitt folk innan lagens krav.
- Psaltaren 106:8–9 — Guds nåd i att befria och leda, trots människors uppror.
- Galaterbrevet 4:4–5 — Kristus som den som fullbordar Guds förbund genom frihet från träldom.
Not: Eventuella direkta citat från Matthew Henry, Albert Barnes eller Adam Clarke nämns endast om de finns tillgängliga i offentlig domän och används sparsamt som stöd i sammanhanget. Ingen längre text citeras här.